Övervakningskameror i det offentliga rummet som ständigt skannar av människors ansikten och stämmer av dem mot en biometrisk databas för att kunna identifiera efterlysta individer. Eller varför inte identifiera samtliga individer och låta polisen lagra uppgifterna om vem som synts var, när och tillsammans med vem? Kan vara bra att veta om någon senare skulle begå ett brott. Lägg till detta de nyare möjligheterna att med hjälp av mjukvara analysera människors känslotillstånd utifrån de ansiktsuttryck som fångats av övervakningskameror. Kanske går det att ur dessa känslor utvinna mönster för att i realtid ge indikationer till polisen om vad som är på gång i olika stadsdelar?
Vad jag just beskrivit är den allmänna tendensen i världens högteknologiska samhällen. Längst fram ligger Singapore och Kina, inte långt efter återfinns Ryssland och USA. Ska Europa följa med på övervakningståget – eller tvärtom gå i motsatt riktning? Någon sorts avgörande kan närma sig i EU-maskineriet.
En stor grupp inom Europaparlamentet föreslår nu ett totalförbud mot biometrisk identifiering i det offentliga rummet. Förslaget från de gröna och sossarna har nu fått stöd av en tredje partigrupp, liberalerna. Om man räknar mandat är då majoriteten nära och övervakningsälskarna i EPP – den största partigruppen med bland andra Moderaterna – kan få se sig överkörd innan årets slut.
Polisens bruk av biometri har blivit en tydlig vänster/höger-fråga inom Europaparlamentet. Men övervakningshögern kommer att få uppbackning av nationella regeringar – inte minst Frankrike som ska hålla OS nästa år och som alla vet är olympiader först och främst polisiära experimentverkstäder.
Min gissning är att EU-regleringen landar i en kompromiss. Typ ett totalförbud mot ansiktsigenkänning i det offentliga rummet, fast med undantag för terrorister och borttappade barn. Det betyder att infrastrukturen trots allt kommer att byggas upp, utan reell möjlighet för medborgarna att avgöra vilka AI-funktioner som är på eller av.