Du är ny på ditt jobb, och jag har precis slutat kalla mig ny på mitt jobb. För ett år sedan tillträdde jag som chef på Gottsunda Dans & Teater. Du har ingen erfarenhet av kultur, du har varken jobbat inom kultursektorn eller haft det som politikområde. Men det behöver inte betyda något. Min allra första pjäs skrev jag 2007 på inbjudan av dramatikern Lars Norén. Då hade jag inte heller jobbat med kultur och hade ingen utbildning för vad jag skulle göra.

Jag skriver till dig för att jag har några önskemål, frågor och tankar om ditt nya uppdrag. Önskemålet som varje hedervärd kulturarbetare skulle ha överst på sin lista är pengar. Vi behöver mer pengar till kultursektorn. Stärker du kulturbudgeten så ger det snabbt en positivt effekt, på kort och lång sikt. Det skulle innebära fler barn i kulturskolor, fler potentiella Roxette, Ruben Östlund och Johannes Anyuru. Fler vuxna skulle få möjlighet att till exempel sjunga tillsammans i kör, vilket innebär fler vuxna som ökar sin känsla av välbefinnande och psykiska hälsa. Som lärare vet du säkert värdet av att stärka de estetiska ämnena i skolan, och att stödja biblioteken som kan bli magiska platser för läsning, lugn och bejakandet av fantasin. Allt det där vet du. Jag hoppas att din närhet till statsministern kommer göra att du kan trolla lite med kulturbudgeten.

Jag läste att bland det första du pratade om var frågan om finansiering. Därför vill jag med en gång avslöja en myt och bekräfta en annan. Det finns inte en massa miljonärer som gärna skulle skänka pengar till kultur och en massa kulturarbetare som är rädda för att smutsa ner händerna om vi tar emot dem. Den svenska finanseliten är (tyvärr) ganska ointresserade av kultur.

Du säger i intervjuer att en kulturkanon ska ena människor, men du har säkert märkt att det inte finns någon i kultursektorn som efterfrågar en sådan. Jag undrar vad vi ska enas kring och vem vi ska enas mot? När du pratar så kopplar du ihop nyttan av en kulturkanon med kampen mot brottsligheten, du pratar om polarisering och ”sluta upp och komma sams”. Att ge kulturen uppdraget att bekämpa något den inte har skuld till är feltänkt. Kultur strävar efter att få människor att känna och tänka, inte att den ska användas i propagandistiska syften för en regerings mål.

Jag har läst att du bor i ett segregerat område. Jag är chef i ett område som kallas för segregerat, men inte är det. Det finns inte många skrivningar om kultur i Tidöavtalet, men det finns desto fler om invandrare som buntas ihop med kriminella och som på något sätt ska avlägsnas genom utvisningar, hårdare straff och visitationszoner. Många förslag är direkt riktade till människor som bor där min teater ligger eller liknande områden. De kommer bli mer otrygga, mer rädda, mer hugade och tillplattade – några av dem kommer bli farligare. Jag är övertygad om att kultur kan rädda människors liv, att det vi gör kan mota rädslan i grind, men jag är ändå rädd för vad som kommer hända. Är du också det?

Med hopp om svar,

America