BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Är kanske inte att vara med i TV4:s morgonsoffa och sitta och säja att den här skivan är den bästa jag nånsin gjort och få frågan vad jag har för planer och då säja massa plattityder om att det ska bli så spännande att möta publiken på den här turnén och allt det där som man ska säja.
Jag vet inte vad som hänt egentligen, men jag tycker inte musik är så kul längre.
Jag har senaste året rest runt i Europa, som en annan gammal engelsk lord, i hopp om att det utav detta ska komma musik till mig, att det ska finnas små melodier som fladdrar runt över Spaniens högslätter, varma små ljudslingor som stiger upp ur Berlins tunnelbanesystem.
Men – ingenting.
Tyst.
Eller jo, en två tre låtar kanske, men det är ingenting mot hur det var...
I tonåren, när man satt med gitarren hela natten och låt efter låt poppade upp.
Det kanske handlar om hormoner.
Den nya musiken, för mig, är den lilla söta ton som knappt hörs.
Från små tomatplantor som sträcker sig mot januarimorgonens första magra led-ljus. Jag har en timer som slår på vid 6-tiden på morronen.
Dom står i mitt arbetsrum, jag tittar ut genom fönstret på snön som ligger och fryser utanför.
Härinne övervintrar jag och några tomater från förra året.
Det verkar ju som ett slösaktigt och onödigt projekt att syssla med sånt?
Varför driva tomater med led-ljus mitt i vintern?
Jo det är för att jag lärt mig ett trick, av Farbror Grön.
Farbror Grön är en snubbe i Västerås som alltid gått sin egen väg.
Han är liksom besatt av odlande, det är därför han kallas Farbror Grön.
Han har lärt mej en metod att komma förbi dom stora fröbolagens strategi att ta fram frösorter som dom har patent på, och att man är tvungen att varje år köpa nya av dom.
Ni vet, det där med hybrider. Man korsar två sorter av exempelvis tomater och får fram en sort som har önskvärda egenskaper, till exempel att de är väldigt nyttiga, eller framför allt har man ju satsat på hög avkastning.
Det är ju inget fel i det, det är något som folk sysslat med i alla tider, naturen själv låter olika sorter korsa sig, ibland blir det bra.
När det skett en sån blandning av gener i första generation kallas det för F1-hybrid.
Fröna från en F1 hybrid blir dock inte likadana, de är antingen sterila eller så blir det några helt slumpartade egenskaper.
Så man kan alltså inte nästa år ta fröer från hybriden och sätta en ny generation som blir lika bra.
Och där kommer då makten och pengarna in i bilden, de stora jättarna inom fröbranschen (som ofta är samma jättar om kontrollerar världens livsmedel) tvingar då odlare att varje år köpa nya fröer.
Plötsligt äger nån livet. Ja ni vet, ni har väl hört om hur grödor som odlats i tusen år av bönder i tredje världen, plötsligt ägs själva sorten av nåt svin på andra sidan haven som förbjuder bönderna som odlar grödan att själva ta fröer till utsäde för nästa år, för svinet äger själva genkoden till grödan.
Så sjukt.
Men Farbror Grön har lärt mig hur man gör!
Man halshugger tomatplantan, man tar av toppskottet alldeles ovanför en gren så att den därifrån kan skjuta ut ett nytt skott, och så tar man den avhuggna toppen och sätter ner i jorden!
Om man då är lätt på hand och har gröna fingrar på den så har man 2 tomatplantor, som egentligen är samma planta!
Tomater har dessutom den braiga egenskapen att de skjuter ut små tjuvskott i grenvecken, dom kan man också ta, så efter några månader har en planta blivit tio.
Det är så det ser ut i mitt fönster nu.
Det känns som en politisk handling, det ÄR en politisk handling att odla tomater.
Det är därför de är röda.
Nu finns det ju tomater i andra färger också, faktiskt så var tomaterna inte röda alls när de kom till Europa på 1500-talet.
Dom hade antagligen samma färg som aprikoser har jag läst.
De spanska conquistadorerna som i Guds namn plundrade, brände och våldtog de ursprungliga tomatodlarna i Mellanamerika kallade tomaterna för Guld-Äpple, det finns kvar i italienskans Pomodore.
Det finns fortfarande såna tomater, och nu har det visat sej att dom har ett mycket högre näringsinnehåll än moderna. Under årens lopp har man korsat fram sorter framförallt med tanke på avkastning och på att dom ska se röda och aptitliga ut.
På bekostnad av vitaminer och antioxidanter.
Så nu har jag på skumma vägar lyckats komma över såna frön, dom ska jag snart plantera, innan våren kommer.
Det blir kvalitet framför kvantitet.
Men nu har jag alltså bara dessa hybrider växande i fönstret. Monsanto och de andra fröjättarna har börjat lyssna på kritiken mot smaklösa och vitaminfattiga tomater, så de har korsat fram nya hybrider med högre halter av lycopen och karoten, och det är ju bra.
Problemet är bara att de ensamma vill sitta och äga tomatens genkod, man måste köpa nya fröer varje år.
Men jag känner ingen skuld när jag lurar dom på konfekten på det här sättet.
Hursomhelst halshugger jag tomater och förmerar dom därmed.
Och de blir bara fler.
Det känns bra att sprida detta underbara tips.
Odlandets glädje verkar vara en glädje som inte avtar med åren utan tvärtom ökar.
För mig är det ett sätt att vara nära livet, det är ett slags livsmedel.
Och det är ju det som är meningen.
