Men så är det inte. Det handlar om något väldigt basalt och enkelt. Hur vi ska kunna få fram mer mat i Sverige som är ekologisk och ibland rentav biodynamisk. Hur vi ska kunna ge alla som vill odla och leva och skapa kretslopp den ekonomiska möjligheten att göra det.

Lösningen är väldigt enkel.

Andelsjordbruk.

Eller om man jämför med solceller – egen mat tillsammans.

Det stora problemet med matproduktionen i Sverige är inte industrialiseringen i sig. Att göra mat storskaligt kan vara klimatrent. Men eftersom industrijordbruk drivs med vinstjakt som huvudsyfte och eftersom de ingår i en livsmedelskartell av producenter, livsmedelsindustri och dagligvaruhandeln, där den ena delen slåss med de andra om vem som ska kunna pressa fram bästa vinstmarginal, så blir det inte så. Och tillsammans slåss de mot politikens försök att lite, lite styra om.

Politiken blir feg, det är bara att följa jordbruksminister Eskil Erlandssons matresor genom Sverige för att förstå att politikens roll är att låtsas vara för omställning. Det de egentligen gör är att försöka bromsa och skydda systemet som det ser ut idag. Litegrann som energibranschens jättar skyddar förstörelsen och hindrar utvecklingen av förnybart.

Så hur ska man ändra det. Politik är inte program och tal och utredningar. Det kan vara ett sätt att komma igång, men politik i grunden handlar bara om vad människor gör.

Om 500 000 svenskar köper delar av sin mat via andelsjordbruk så skulle hela matindustrin ställas om. Och 500 000 radikala nytänkare finns det ju i Sverige. Minst.

Vad är då andelsjordbruk? Ja egentligen bara att man som boende i staden betalar odlarna i förväg. Man beställer lamm, potatis, grönsaker, ja vad som helst som andelsjordbruket vill ta fram. Man kan betala före eller efter beroende på vilket jordbruk det är. Man kan dela risken med alla andra som vill vara med eller man kan ha ett jordbruk där medlemmarna egentligen bara är beställare som handlar direkt istället för att man ska gå omvägen via livsmedelsindustrin, transportföretagen och sen butikens grönsaksdisk.

Det blir ett stöd till lokal matproduktion (man reser ju inte 100 mil för att hämta sin mat) och ett stöd för alternativ produktion utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Eftersom mellanhänderna försvinner kan man faktiskt odla med mer kvalité och med lite högre budget.

Så vad är poängen med det här? Ja, bra mat nära där man bor är ju en sak. Men lika viktig är den politiska processen. Ju fler som väljer det här, desto fler jordbruk kommer det att bli. Och det kommer att påverka både politiken (som alltid kommer springande efter människors aktivitet) liksom livsmedelbranschen.

För att konkurrera måste även slöa butiker börja satsa på lokal mat och ekomat. Andelsjordbruken blir en del av omställningen på ett helt annat sätt än ett enskilt privat ekologiskt jordbruk. Dessutom kommer det höja matmedvetenheten även hos dem som är medlemmar. Vi har otroligt mycket att lära oss om mat som vi har låtit en anonym industri lösa åt oss.

Som vanligt heter det här något krångligt för att förvirra nyfikna. Det kallas CSA-jordbruk men låt oss använda orden gemensamma bondgårdar eller andelsjordbruk så vi vet vad vi pratar om.

Var hittar du då det här? Några tips i rutan här intill.