Svaren gick då från "JA! Goddammit yes!" till "hands up" och "absolut!". Buffy var serien som oftast nämndes, men folk tackade även Freaks and Geeks, Sex & the city, Parks and Recreation, Curb your enthusiasm och Veronica Mars.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Nu finns det en serie som möjligen inte drar upp någon ur en depression, men som kanske kan hindra en och annan från att hamna där. Jag talar så klart om den norska ungdomsserien Skam. Skam som jag tjatar, tjatar, tjatar om, inte bara för att jag behöver prata av mig utan för att det inte känns rätt att förvägra folk den här gåvan! 

Den tredje säsongen har slagit alla rekord i både tittning och engagemang. Säsongens huvudperson, Isak, blir nämligen förälskad. Och vilken kärlekshistoria! Jävlig och vacker, hjärtekrossande och pirrig, het och förtvivlad. 

Det råkar vara en annan kille han blir så himlastormande kär i. Med den här homosexuella kärleksrelationen tog Skam steget från underground-fankultur och något som mest varit en angelägenhet för oss i Norden, till att dussintals stora tidningar, bland dem The Guardian, nu skrivit om fenomenet. Serien är inte officiellt textad men Skam översätts ändå, av ivriga fans som vill att alla ska kunna ta del av Evak (Isak + Even). Fankonton på Twitter och Instagram gör enkla översättningar bara minuter efter att klippen visats på NRK:s Skam-sida. 

På Skam-sidan pratar tusentals i kommentarsfälten (på minst fem olika språk) öppenhjärtigt om serien och sig själva. Många drar paralleller till sina egna liv. "Det är som att se mig själv just nu." "Jag känner igen mig i allt som Isak känner, det gör att jag inte känner mig ensam." Någon berättar hur den tredje säsongen öppnat slussar, hur det blir tydligt vad hen missat, och kanske kommer missa. "Jag förstår vad jag kanske kommer att förvägra mig. Och då tänker jag, hur banalt det än må låta, att en norsk ungdomsserie kanske är det viktigaste jag någonsin sett."

Man behöver inte direkt vara tv-proffs för att känna till att tv-historien har varit urusel på att skildra samkönade relationer. Så sent som 1993 filmades en scen i amerikanska Picket Fences där två tonårsflickor kysstes, där kanalen krävde att scenen skulle filmas om i mörker. Fortfarande får homosexuella på tv oftast nöja sig med gulliga kindpussar, utan samma typ av fysisk kärlek som heterosexuella par. Inte i Skam! Det finns en underbar scen där Isak och killen han är kär i ligger och småhånglar, fnissar och pratar trams. Norska VO skriver i en artikel med rubriken "Skamrevolutionen" om just den scenen: "Det finaste är hur fördömt vanlig den är. Och vips, har Skam ännu en gång gjort världen till en lite bättre plats."

I den här tredje säsongen tar serien även upp psykisk sjukdom. Skam tar verkligen problemet på allvar, men det sker även en avdramatisering på ett sätt jag aldrig sett förut. Någon skriver: "Vet ni hur sällsynt det är med skildringar av ett barn med bra förhållande till sin psykiskt sjuka förälder? Vet ni hur viktigt det är för mig?"

Och vips så har Skam än en gång gjort världen till en lite bättre plats!