Den ena handlar om skatteflykt, närmare bestämt forskningsrapporten som kom häromveckan och visar att de tusen rikaste hushållen i Skandinavien gömmer undan mer än 30 procent av den skatt de skulle betalat. 30 procent!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Studien, gjord av forskare i Danmark, Norge och USA, bygger på Panamaläckan 2015. Ni minns? Ett av de bästa exemplen någonsin på betydelsen av undersökande journalistik. 370 journalister i 78 länder avslöjade ett skattefusk av oanade dimensioner. En på alla sätt häpnadsväckande journalistisk bragd som byggde på lika delar skicklighet (11,5 miljoner dokument som hanterades i virtuella servrar), samarbete och solidaritet (alla höll tyst).
Även Uppdrag Gransknings avslöjanden om svenskar som gömt undan skatter men fått skatteamnesti när de gjort självrättelse fanns med som underlag för studien. Bland fifflarna fanns en hel hög styrelseledamöter och chefer för storbolagen på Stockholmsbörsen samt ett antal (borgerliga) politiker. Bland de senare några riksdagsledamöter och en kabinettssekreterare, dåvarande utrikesminister Carl Bildts närmaste man Frank Belfrage.
Nå. När forskarna nu studerat skatteflykt visar det sig att de rikaste gömmer 32 procent av den skatt de skulle betalat, bland annat på hemliga konton i Schweiz.
Hur mycket välfärd kunde vi fått för de pengarna?
SVT toppade med nyheten, de stora dagstidningarna skrev pliktskyldiga och korta referat. Sen blev det tyst.
Den andra nyheten som fått blodet att koka handlar om fusket med assistansersättningen. Det misstänkta fusket vill säga. Sanningen är att ingen har en susning om omfattningen.
Det har talats om fusk i storleksordningen tio procent, det vill säga tre miljarder kronor. Siffran bygger på en beräkningsmodell som två forskare i Lund granskat, totalsågat och gett betyget ovetenskaplig. De säger inte att fusk inte förekommer men är oroade över att flera regeringar fattat beslut utifrån en helt ovetenskapligt utförd studie som inte svarar på frågan. En av forskarna, Niklas Altermark, uttrycker det hela som att ”det är som om man valt att använda en våg för att mäta hur lång någon är”.
För de berörda, personer med funktionsnedsättningar, handlar det om drakoniska nedskärningar. Just nu får åtta av tio avslag på sin ansökan om personlig assistans. Många som haft assistans i åratal får den indragen utan att omständigheterna förändrats. Ett pennstreck bara och så är allt som gjort det möjligt att – trots allt – leva ett anständigt liv borta.
Jag har hört Försäkringskassans generaldirektör tala upprört om de tio procentens fusk och läst stort uppslagna artiklar på ämnet. För ett år sedan var jag på ett stort seminarium i Almedalen där polisen beskrev Operation Fjord, en enorm satsning med flera myndigheter inblandade som skulle upptäcka assistansbedrägerier och sätta dit bedragarna.
Och jo, de upptäckte fusk. 64 personer dömdes för bedrägerier på sammanlagt 60 miljoner.
60 miljoner är en ansenlig summa. Men det är en bit mellan 60 miljoner och tre miljarder (alltså 3 000 miljoner), något som högljutt påpekades av de hederliga assistansanordnare och assistansanvändare som satt i salen.
De båda forskarnas rapport ledde varken till stora rubriker eller debatter. Operation Fjords relativt magra resultat har inte heller ifrågasatts.
En del nyheter passar bara inte in.
