Och visst, Oscar Fredriks kyrka är gammal. Men inte så gammal som den ser ut. När kyrkan invigdes 1893 var den en del av tidens tillbakablickande nationalism, nybyggd för att se gammal ut.
Arkitekten Helgo Zettervall hämtade förebilder i 1200-talets franska gotiska katedraler och byggde med ribbvalv, knippepelare och väldiga fönster av färgat glas.
Men det var inte originalen han försökte återskapa på en bergknalle i Göteborg. Zettervall gjorde i stället som sin franske inspiratör arkitekten Violet le Duc och renodlade ett tänkt gotiskt ideal – som det borde ha sett ut.
Resultatet kallas nygotik och i Oscar Fredriks kyrka drivs nygotiken till det lekfullt extrema. På sina egna villkor är Helgo Zettervalls skapelse inte ett falsarium utan en nygotisk fest för ögat och en av Sveriges mest sevärda kyrkor.
Men Oscar Fredriks kyrka är också intressant eftersom den i tidens nationalromantiska anda omskapar historien. Göteborg blir med ens en äldre stad kring en till synes uråldrig medeltida katedral.
Den kyrka som tydligast speglar Göteborgs verkliga ålder är i stället Tyska kyrkan (Christine kyrka) vid Stora hamnkanalen. Den första stenkyrkan på platsen invigdes 1648. Två stadsbränder och flera ombyggnader senare vittnar Tyska kyrkan fortfarande om stormaktstidens konservativa kyrkoideal med spetsbågar och flacka innertak i trä. Barockens djärva kupolkyrkor, på modet i resten av Europa, ansågs farligt katolska.
När kyrkoarkitekturen ändrades i Göteborg var det i stället efter klassicismens antika ideal. Gustavi domkyrka, ritad av Carl Wilhelm Carlberg och invigd 1815, är ett praktfullt exempel. Där, men också blygsammare i Carl Johans kyrka i Majorna, går vi in genom en grekisk tempelfasad buren på doriska kolonner och möts av absidens joniska kolonnad.
Var är vi? I en svensk kyrka eller i ett antikt tempel? För epokens nationalskald, Växjöbiskopen Esaias Tegnér var det ingen större skillnad. Klarsynt skrev han: ”All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbarit var en gång fosterländskt.”
Under 1800-talet avlöstes klassicismens kyrkoideal av först nygotik och sedan nationalromantik. Helgo Zettervall är ute i sista stund. Samtidigt som han bygger Oscar Fredriks kyrka i nygotisk stil kulminerar den svenska nationalromantiken.
Det upplevt genuint svenska blir viktigt. Franska stilideal byts mot idealiserad svensk vasatid.
Med Skansens friluftsmuseum i Stockholm som symboliskt centrum nyskapas Sveriges historia. Vikingatiden blir vårt heroiska förflutna och Gustav Vasa formas till landsfader med kolossalstaty i Nordiska museets entréhall.
Den svenska nationalismen skapar sitt allmogeursprung i Dalarna och förses med uniforma sockendräkter, nationalsång och flaggdagar.
I Göteborg får nationalromantiken sitt ståtligaste uttryck i Masthuggskyrkan högst upp på Stigberget, ritad i tung sluten Vasastil av Sigfrid Ericson. När klockorna ringer första gången är det för att kungöra allmän mobilisering 1914.
På håll dominerar det enorma tornet. Tätt intill står vi inför en till kyrka förvandlad Vasaborg, massiv i gråsten och tegel. Innanför porten möter ett märkligt historiesvärmeri. Medeltid blandas med vikingatid, lutherskt med katolskt, kyrka med borg, kors med drakornamentik, stenkyrka med timmerkyrka.
Där Oscar Fredriks kyrka ger Göteborg ett medeltida gotiskt förflutet knyter Masthuggskyrkan in Göteborg in i en större nationalromantisk historieväv.
Stilhistoriskt kan två kyrkor inte vara mer olika. Men ideologiskt svarar de på samma nationalistiska behov av ett storslaget svenskt förflutet.
