Krönika: Nyårsfyrverkerier – nej tack

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jag har alltid älskat nyårsafton. Det har varit en kavalkad av kärlek, värme och skratt. För mig och min familjs del har det alltid varit något större och mer extraordinärt än julen. Vi har alltid vurmat väldigt hårt om just den här kvällen. Men det är inte förrän jag själv blivit lite äldre som jag insett vad den här högtiden ställer till med för djuren och krigstraumatiserade medmänniskor. Och det jag kommit till insikt om har fått mig att helt omvärdera min bild av vad den här magiska aftonen bör innehålla. Fyrverkeri var alltid något som jag associerade till det lite mer förbjudna och pirriga. Det var något speciellt med att på 20–30 meters avstånd stå och titta på när mina mycket äldre syskon stod och avfyrade våra majestätiska pjäser från något av Hagabergs många grönområden. I dag säger jag vänligen men bestämt nej till fyrverkeri. Dels för att alla våra fina djur som finns både i hemmen och i alla stall runt om i kommunen ska få må bra och kunna få det lugnet de behöver, men också för krigstraumatiserade människor som bor i staden. Jag vet flera människor som mår dåligt flera dagar innan, under och efter nyårsafton på grund av de otroliga mängder fyrverkerier som avfyras. Många som tvingats fly till Sverige associerar det inte till skönhet, skoj och något vackert. Smällarna kan i stället kasta sinnena tillbaka till allt det hemska man varit med om tidigare. 

Fyrverkerier känns som något ganska förlegat. Det hör inte ett modernt samhälle till att köpa dessa dyra pjäser som sedan bara går upp i rök och orsakar obehag hos både djur och människor. Välj bort det, den ofantliga summan pengar som läggs på fyrverkerier skulle komma till så mycket större nytta någon annanstans. En majoritet av alla jag känner här i Lindesberg går redan i samma tankebanor som jag kring den här frågan. Men om du som läser det här fortfarande tycker att det är en bra idé föreslår jag att du tar dig en funderare och tänk till en extra gång. Är det inte värt att lägga pengarna på ännu finare mat eller kanske ge lite extra till någon som sitter och tigger utanför någon av affärerna på stan? Det är en sådan extremt liten sak man kan välja att avstå ifrån som kan vara av största betydelse för det psykiska tillståndet hos Lindesbergs djur och människor.