Likheterna mellan människors beteende på de båda sajterna är nämligen slående:

1. Fixeringen vid det egna värdet

2. Tanken att det alltid finns någon ännu bättre

3. Oviljan att bestämma sig

4. Det obegripliga i att inte svara på meddelanden

5. Att helt plötsligt ghosta när man har bestämt sig för att ses

Efter några veckor på bytessajten märker jag att många annonsörer inte ens verkar intresserade av att byta bostad. För precis som på Tinder, där många främst verkar vilja kolla hur attraktiva de är och hur många likes det genererar, så verkar en stor del av annonsörerna mest sugna på att se hur stort bytesvärde deras lägenhet har. För dem är inte drivkraften att de måste eller vill flytta, det är istället det egna värdet och hur det står sig i konkurrens med andras som är det centrala.

Även hoppet om att alltid hitta något bättre är lika påtagligt på bostadsbytessajten som på Tinder. Du ser en helt okej lägenhet som du vill byta med och blir glad inombords. Men två dagar senare ser du en ännu finare lägenhet som du eventuellt kan byta dig till, och då känns den första inte längre alls så intressant. Känns det mönstret igen från nätdejtingvärlden? Ja, det gör det.

Att inte vilja bestämma sig hör också ihop tanken på att det alltid hägrar något ännu härligare i horisonten. Många vägrar helt enkelt att ta ställning till ett bytesförslag, även om det bara är på ett teoretiskt plan eftersom detta sker innan det ens har blivit tal om att ses.

Det näst värsta är nog att inte svara när man får ett meddelande. Detta är lika ouppfostrat vare sig det gäller någon man fått en hundraprocentig byteskedja med eller har matchat med. Jag har till exempel skickat meddelanden till de andra parterna i de triangelbyten (där en av dem bevisligen har visat intresse för min lägenhet) jag varit med i, och vänligt frågat om vi ska ordna visningar.

Inget svar. Inte första, inte andra, inte tredje gången jag skickar. Tills slut blir jag så frustrerad att jag skriver ”skit i det då!”. Inget svar den gången heller.

Men det absolut värsta är när den man bestämt sig för att byta med (eller har börjat dejta) helt enkelt försvinner. Utan svar, utan förklaring. Det hände min kompis. Efter veckor av visningar, telefonsamtal och överväganden skulle hennes efterlängtade byte äntligen bli av. Snart skulle kontrakten skrivas på och flyttkartongerna fyllas. Då messar hon plötsligt:

”Hon med 3:an i Årsta har ghostat mig! Hon finns inte ens kvar på sajten, hennes annons är spårlöst borta”. Det hade lika gärna kunnat stå ”Killen jag skulle träffa dök aldrig upp på dejten, och nu har han tagit bort mig på Tinder”.

För tydligen spelar det ingen roll om det är en ny bostad eller en ny partner man är ute efter. Ghostandet är detsamma; nonchalant, förbryllande och väldigt obror.

För övrigt så tycker jag, som vanligt vi den här tiden på året, att alla i Sverige borde få subventionerad ljusterapi och gratis inträde på bastu och hotyoga mellan oktober och mars. Det kallas överlevnad och när mörkret kommer så är det i princip det enda vi har att sätta emot.

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.