BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det största orosmomentet måste vara att vi på allvar tycks ha gått in i vad som kallas för The Post Truth Era. Trollfabriker bestående av vetenskapsförnekare och klimatförnekare med en högerpopulistisk agenda sprider i rasande fart fejkade nyheter och rena lögner på ett sätt som propagandaminister Goebbels skulle ha blivit avundsjuk på i Tredje riket.
Det är en psykologisk krigföring som effektivt lyckats hamra in rena fantasier som sanningar.
Det är djupt skrämmande att 70 procent av amerikanska folket tror på dessa fabricerade nyheter enligt opinionsinstitutet Ipsos.
Man väljer nyhetssajter på nätet som bekräftar ens egna åsikter. Vad som är vetenskap och fakta har förvandlats till en åsikt. En känsla. Det är helt sagolikt sinnessjukt. Det är som fascismens antiintellektualism satts i arbete på ett sätt vi inte kunde se komma.
Det är mycket vi inte kunde se komma 2016 tycks det. Att Donald Trump skulle bli vald till president och samla ihop en administration av de värsta av de värsta ur etablissemanget. Som han för övrigt bland annat gick till val på att han minsann själv inte tillhörde. Scot Pruitt, som chef över miljömyndigheten till exempel, är klimatförnekare och med djupa intressen i kol- och oljeindustrin. Hela administrationen ser ut som ett skurkgalleri från en Batman-rulle tycker jag.
Det som är mest oroande med Trump, hans rasism, homofobi och klimatförnekande till trots, är hans uppenbara brist på kompetens för jobbet. Han har fan noll koll. Han ville bara bli president för århundradets egoboost. Redan innan han placerat sig i Vita huset har han ju lyckats skaka om regionerna Kina-Taiwan och Indien-Pakistan genom att slå en signal och gaffla på om ”great peoples”.
En av Trumps ekonomiska rådgivare säger att han struntar i om Kina tog illa upp av samtalet. ”Om de inte gillar det, då kan de dra åt helvete”, säger Stephen Moore i en radiointervju. Ja, ni hör ju. Trump och hans dårar kommer att kliva i världens största hundskit och sedan torka av skorna mot våra ansikten.
Det var en hel del ikoner som åkte vidare 2016 också. David Bowie, Prince, Freddie Wadling, Olle Ljungström, Leonard Cohen. För att nämna några. Bowies död drabbade mig hårdare än vad jag föreställt mig. Dels var det oväntat och dels så insåg jag vad han betytt för mig på ett konstnärligt plan. På det sätt som man tydligen bara fattar när någon plötsligt dör. En av vår tids allra största och mest unika artister. I ständig framåtrörelse. Jag såg honom bara live en gång. På Lollipop-festivalen 1997. Där skickade han upp stora heliumfyllda ögonglober i luften under ett nummer och jag kunde inte låta bli att se villaägaren som till morgonkaffet dagen efter kommer ut i sin lilla trädgård i Huddinge och möts av ett stort jävla öga som stirrar på honom.
Hände det något bra 2016 då? Jodå. Facebookgruppen #jagärhär som går in i kommentarsfält och lugnt och sakligt debatterar bort hat och svämmar över med kärlek och hopp tycker jag är något som absolut måste pekas på och lyftas fram.
Jag är medlem i gruppen men aktar mig för att gå in i någon av deras aktioner eftersom jag har så hjärtligt svårt för att inte bli sarkastisk och idiotförklara foliehattarna som skriker i kommentarsfälten. Jag är imponerad av de som kan hålla tonen och vara pedagogiska.
Musikhjälpen samlade in närmare 50 miljoner från svenska folket till barn i krig och deras rätt till utbildning. Det är stort. Väldigt stort. Så klart har det hänt annat bra också. Kan inte komma på något just nu bara. Nu hoppas jag att vi slipper beväpna oss 2017 och att vi vänder skiten.
Älskar listor. Här kommer en kort.
Tre plattor att hurra för:
- Nick Cave & The Bad Seeds – Skeleton Tree
- PJ Harvey – The Hope Six Demolition Project
- Anohni – Hopelessness
Tre filmer att hurra för:
- Under Sandet
- The Wailing
- Train to Busan
Tre serier att hurra för:
- Quarry
- The Night of
- Westworld
En sak att alltid hurra för:
