Sjöstedt svarar att det är orimligt och oacceptabelt att utesluta partiet från allt politiskt inflytande.

– Vi köper inte det, sa han. 

Och så är det. En uppgörelse som kräver fem parter kan inte bara förankras hos fyra. Det vet och förstår alla.

På sociala medier röt partiskaran ifrån att vi inte är någon dörrmatta.

Det går 48 timmar. Sjöstedt är tillbaka i riksdagens presscenter. Nu är han inte arg längre. Han har haft möte med Stefan Löfven och Sjöstedt meddelar att partiet kommer att släppa fram Löfven. Det finns en lapp, som han inte tänker visa, med några punkter som han och Löfven är överens om. Lappen visar sig sedan vara egna minnesanteckningar, men det är en annan historia.

Oaktat om det finns eller inte finns en överenskommelse dem emellan så lovar Sjöstedt att i de fall som Löfven gör verklighet av två av punkterna i januariavtalet så kommer Vänsterpartiet väcka misstroendeförklaring. De punkterna handlar om försämringar av arbetsrätten (las) och marknadshyror.

Hur det gick med las-frågan vet vi. Det var krumbukter om att parterna avgör och att partiet i alla fall lyckats stoppa det ursprungliga förslaget och det var vad de hade lovat. Sen att det blev försämringar av arbetsrätten och att fackföreningarna tvingats att acceptera det är en annan historia.

Den 15 juni 2021 kliver Nooshi Dadgostar in i riksdagens presscenter. Det är med anledning av det förestående förslaget om marknadshyror. Hon meddelar att regeringen nu har 48 timmar på sig att avstå från att förändra lagstiftningen. Min spontana reaktion är: GÖTT!

Men så lägger hon till: alternativt att regeringen inleder förhandlingar med Hyresgästföreningen. Mina uppsträckta armar som flugit upp i glädje åker ner. Så det är så här de tänker nästla sig ur en misstroendeförklaring den här gången, tänker jag. Och jag ser framför mig hur Vänsterpartiet trycker in en annan part i rummet, medan de själva backar sakta ut ur det. På samma sätt som när det gällde las. 

På sociala medier går partiskaran ut med timglas och hintar om att klockan tickar för regeringen. 

T-minus 42 tim. Morgan Johansson svarar Dadgostar att eftersom det inte finns något förslag så finns inget som kan dras tillbaka. Ett sådant kommer först i höst. Han öppnar upp för att det således finns tid att justera förslagen. 

T-minus 20 tim. (när denna krönika skrivs).

Bostadsfrågorna är en hjärtefråga för Dadgostar. Hon var engagerad i kampen om att inte sälja ut hyresrätterna i Alby. Hon var dessutom regeringens särskilda utredare för att utöka byggandet under förra mandatperioden. Är det någon fråga hon kan och brinner för så är det denna. Hon är dessutom fortfarande hyfsat ny på partiledarposten. Detta talar för att Dadgostar inte bluffar, men ändå är det något som skaver.

De brasklapparna som finns att kasta in och som talar för att det inte kommer att bli någon misstroendeförklaring den här gången heller är att regeringen bjuder in Hyresgästföreningen och med stor sannolikhet även Fastighetsägarna (vilket Dadgostar redan sagt är ok). De blir överens om något och då kan V inte kräva annat. En annan är att Löfven bjuder in Dadgostar och det blir någon justering i förslaget som gör att det inte är lika illa som ursprunget. Partimedlemmarna har hittills varit oerhört lojala och förstående, men kommer de vara det även denna gång? 

Jag hoppas givetvis att Dadgostar håller sitt ord och att hon när de 48 timmarna gått inte vänder 180 grader, som hennes företrädare gjorde. Frågan om marknadshyror är liksom när statliga verksamheter som privatiserats något som i det närmaste blir oåterkalleliga förändringar. Den här frågan får helt enkelt inte förloras.