Det gjorde det också, men kanske inte på det uppenbara sättet. 

Efter en vår och sommar av romansrykten dök Kylie och Timothée i förra veckan upp på en konsert där de utbytte så mycket saliv att till och med skeptikerna övertygades, till Beyoncés wailande.

Han: En filmstjärna med indieutseende och kulturkredd, främst känd från prisade ”Call me by your name” och roller för regissörerna Greta Gerwig och Wes Andersson.

Hon: Minst av Kardashian/Jenner-systrarna tillika den yngsta personen som tjänat ihop en miljard dollar. Hon var då 21 år och hade gjort en kometkarriär på att proppa in fillers i sitt ansikte, och sedan hävda att skönheten var ett resultat av en läppenna, vilket givetvis ledde till att halva internet rusade för att köpa hennes smink i hopp att bli lika vackra.

Men kredd + förmöget bombnedslag är inte omaka om man tänker en sekund på hur ­nöjeskapitalismen fungerar.

”You’re not ugly, you’re just poor” är ett mycket spritt citat, på sociala medier ofta bildsatt med någon av systrarna Kylie, Kim eller Khloé. Det senaste decenniet har syskonen köpt sig ökat erotiskt kapital, kroppar och ansikten ommöblerade till olika grader av oigenkännlighet, som blivit effektiva resurser både på den sexuella marknaden och i nöjesindustrin. 

Publiken har följt klanens ­varierande ­rumpstorlekar och relationer som en spännings­såpa. 

Under sin så kallade ”black era” approprierade systrarna svarta kroppar och dejtade rappare och basketstjärnor. Den har nu övergått i en ”white era” med smalare kroppar och närmast klorinblekt vita män, i form av den tatuerade rockaren Travis Barker, komikern Pete Davidson och Timothée Chalamet.

Genom ständiga metamorfoser tvingar de internet att fortsätta prata om dem.

Hittills verkar Kim ­Kardashian varit den som mest strategiskt lyckats liera sina ekonomiska och erotiska tillgångar med kulturellt kapital. Resultat: En gyllene treenighet. Under sitt sexåriga äktenskap med artisten Kanye West höjdes både hennes och hans status till den högsta möjliga i stjärnstrato­sfären, och förmögenheterna växte.

När lillasystern Kylie Jenner nu för första gången i sitt vuxna liv dejtar en vit man, är det mycket möjligt att det vankas kärlek bannemig, inklusive Disney-fjärilar i magen.

Men effekten blir likväl en smart kupp som smittar Kylie Jenner med en uns av det ­kulturella indiekapital som aldrig kan fås genom att kränga dyrt läppglans.

Vill man vara extra cynisk ger det också ­Timothé Charlamet möjlighet att göra PR för sin kommande storfilm ”Wonka”, utan att bryta skådespelarstrejken i Hollywood.

Men vad vet jag?

Kanske vill Kylie bara se sig själv i spegeln och kunna tänka: ­”Äntligen ser jag ut som någon som kan bära upp en Kafka-tröja”.

Kanske känner Timothée bara: ”Yes, jag dejtar planetens hetaste tjej. OCH jag ser ut som någon som läst ’Så talade Zarathustra’.”

Mest märkligt är egentligen inte Kardashian/Jenners dejting­historik. Det är att klanens motsvarighet i Sverige – familjen Wahlgren/Ingrosso – inte redan försökt sig på samma taktik i sin hittills mycket framgångsrika nöjeskolonialism för att ta över offentligheten. 

När blir Bianca Ingrosso ihop med Elis Monteverde Burrau?

När får vi se Benjamin ­Ingrosso konserthångla med Frida Hyvönen?

När börjar Pernilla Wahlgren dejta Jonas Hassen Khemiri?

Förmodligen är det bara en tidsfråga.