Den ena gången höll jag ut i fyra dagar, den andra i tre. Sedan gjorde jag slut. Med samma man. Som jag roadtrippat land och rike runt tillsammans med i min för ändamålet inköpta sommarbil. Det som föranledde den andra dumpningen var en kombination av att han istället för att erbjuda sig att köra bilen dan därpå och ta hand om mig – som på ett minimalt hotellrum i Sundsvall av alla jävla gudsförgätna platser låg sjuk i en jättetrist och smärtsam urinvägsinfektion som min grundsjukdom kortisolsvikt förvärrar något kopiöst – valde att ensam gå ut och supa ner sig och sedan fullständigt dyngrak och påklädd däcka på sängen liggande som ett kryss, vilket medförde att jag knappt fick plats och enligt min träningsklocka endast fick två timmars sömn (vilket verkligen inte var bra för min bilkörning mot Stockholm morgonen efter) och en över sextio minuter lång elak rant i bilen hem där han i detalj gick igenom alla mina tillkortakommanden.
På grund av att jag stundtals kände mig rädd för hans ilska (och är smärtsamt medveten om hur statistiken gällande mäns våld mot kvinnor ser ut) valde jag att bara stoiskt svälja allt för att inte reta upp honom. Sedan körde jag till hans lägenhet och förklarade kort att jag inte vill vara ihop med vare sig honom eller med någon man. Någonsin. Över min döda kropp, sa jag och satte mig i bilen, satte på Nine inch nails på högsta och körde hem. Och kände mig pånyttfödd av ensamheten.
Efter den här sommarens alla uppläxningar förstår jag inte vad folk får ut av att leva i en relation. Utöver all skit man tvingas utstå är nog det allra värsta all tid man förlorar. Tid då man skulle kunna göra något mer givande än att i timmar behöva umgås och göra en massa värdelösa saker tillsammans i någon sorts vansinnig symbios som för mig inte känns naturligt. Tid då jag istället vill satsa enbart på mig själv som att läsa, skriva och träna. Eller varför inte sova.
Åh, som jag hellre sover än umgås med ilskna män, tänkte jag och skrev ner en lista på allt jag aldrig mer kommer att rucka på för någon jävla man:
Jag äter exakt ett hundra procent när och vad jag själv vill. Jag undviker vilka livsmedel jag vill. Jag vet vad jag mår bra (och inte bra) av.
Jag går upp exakt ett hundra procent när jag själv vill, det vill säga klockan fem, alla dagar i veckan.
Jag läser exakt ett hundra procent hur mycket jag själv vill, det vill säga flera timmar om dagen. Och när jag läser vill jag av naturliga skäl inte bli störd.
Jag skriver exakt ett hundra procent hur mycket jag själv vill, det vill säga flera timmar om dagen. Och när jag skriver vill jag av naturliga skäl inte bli störd.
Jag är exakt ett hundra procent hur måttfull jag själv vill med alkohol.
Jag ser exakt ett hundra procent hur få filmer och teveserier eller Youtube-klipp jag själv vill.
Jag lyssnar på P2 exakt ett hundra procent så mycket jag själv vill, det vill säga jämt.
Jag lägger mig exakt ett hundra procent hur tidigt jag själv vill, det vill säga inte sällan klockan åtta.
Jag vill inte ha tusen mess om dagen.
Detsamma gäller telefonsamtal.
Jag gillar inte att bli störd.
Detta är ett levande dokument som jag fortlöpande har för avsikt att fylla på.