Nu är det sommar och varenda människa tänder grillen och knäpper en öl. Semestern börjar och det firas naturligtvis med ett glas rött på altanen. Barnen badar och vi vuxna sitter på stranden, håller ett halvt vakande öga på dem och sippar på en svalkande cider. I varenda trädgård festas det om kvällarna och alla är glada. Och fulla. Nu är det sommar och helt plötsligt är det helt okej att dricka alkohol var och hur som helst. Och uppenbarligen hur mycket som helst.
På vintern sneglar du misstänksamt på den som tagit sig ett järn på en tisdag klockan två. På sommaren sneglar du på samma sätt på den som inte gjort det. Tackar du nej till en drink låter man det inte bara passera, nej, du är faktiskt skyldig en förklaring. Är du en sådan där jävla nykterist? Gravid? Eller är du bara väldigt tråkig?
I mångas ögon är jag säkerligen tråkig, men jag känner mig illa till mods bland människor som så uppenbart måste dricka alkohol. Människor som alltid hittar en anledning till att supa. Det är semester, vi ska grilla, det kommer vänner på besök, det är fotboll på tv, huset ska målas, det är sol, det regnar, du känner dig glad, du känner dig ledsen. Argumenten är oändliga.
Har du klippt gräsmattan och blivit törstig? Drick vatten då. Du tycker att du gjort dig förtjänt av några öl, men tycker du också att dina barn gjort sig förtjänta av en förälder som aldrig kan vara nykter?
Funderar du över om du möjligtvis dricker för mycket? Funderar du över om dina barn på något sätt drabbas av ditt drickande? Då gör du det och då gör de det, så enkelt är det.
Alkoholism är i allra högsta grad ärftligt, mycket eftersom barn gör som du gör. Jag ser det hela tiden och det gör du också om du ser dig omkring. I skrämmande många fall där den unga vuxna är arbetslös och tillbringar sina dagar med att dricka öl och skryta om att hen varit full ”varenda dag den här veckan” finns i bakgrunden en mamma och/eller pappa som lever precis så, alternativt en förälder som på annat sätt inte gett barnet en trygg uppväxt. Det är fakta.
Och nej, innan du attackerar mig, jag menar inte att du har problem för att du dricker öl på din semester, eller att dina barn är otrygga blivande alkoholister. Jag kan också tycka att ett glas vin är gott ibland, men om du skulle fråga mina barn om saken skulle de svara dig att de aldrig har sett mig full, och det är jag glad över. Om jag med denna text kan få en enda person att börja tänka över sitt drickande så är jag nöjd. Och om jag på så sätt kan rädda ett enda barn från att behöva växa upp i ett hem där alkohol är mer regel än undantag, där barnets vardag till följd av förälderns drickande domineras av att brottas med huvudvärk, magsmärtor, oro, ångest och sömnsvårigheter så är jag mer än det.
Trevlig sommar!