BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Nyligen släpptes en video på Youtube där Hanna Lindholm, ordförande i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund i Haninge, går runt och frågar presumtiva studenter på Södertörns Högskola om hur de ser på identitet, identitetspolitik och självdefiniering. Videon är plankad från den högerkristna homofobiska tankesmedjan Washington Family Policy Institute, och genom väl valda klipp och retoriska frågor framstår det som om att studenterna inte har lärt sig ett dugg om kritiskt tänkande. Den verkliga avsaknaden av kritiskt tänkande är väl att delta i intervjuer med nationalister som inte anger sitt ärende. Undertonen är att postmodernism och identitetspolitik är det som underminerar samhället och auktoriteter.

Det finns inget mer postmodernt i svensk politik än SD. SD bygger sitt politiska varumärke på reaktionerna på deras provokationer (ironi: det här är en av dem). Affischer som sätts upp i t-banan syftar till att leda till kontrovers så att protesterna mot dem sprider budskapet. Den som har problem med relativism behöver inte se längre än till en armé av nätkrigare som arbetar med flera olika identiteter som alla driver olika argument, enbart för att förskjuta konfliktlinjerna i politiken och sprida osäkerhet så att enkla svar ska framstå som den tydlighet som kan bringa ordning. Kritik mot identitetspolitik? Nationalisterna är de som mer än några andra fått politiken att baseras på nationell identitet. 

Nu är det inte bara noga utvalda studenter som nappar nationalisters beten, tyvärr gör politiker i alla partier det. Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh spred en manipulerad video som framställde det som om somalier vill flytta till Sverige och leva på bidrag och upprätta kalifat, ovetandes om att den producerats av Nordisk ungdom. Liknande tabbar har gjorts av fler politiker i andra partier, även om den här var väldigt grov. Självklart är det klandervärt att dela reaktionär propaganda, men det är bra att hålla två saker i huvudet: 1) det är skillnad på öppen propaganda och manipulerat material, 2) mer och mer material produceras utan tydlig avsändare, just för att vi ska sänka garden. Så arbetar IS-rekryterare, så arbetar ultrahögern i varje europeiskt land, så arbetar Vladimir Putins säkerhetstjänst och så arbetar även säkerhetstjänster i väst. 

Just för att vi bevittnar en explosionsartad tillväxt av propaganda där avsändare är dold eller framställer sig som någon annan än vem den i själva verket är så behöver vi göra fler saker. För det första, skilja på vad som är misstag och vad som är medvetet vidare spridning. För det andra, samarbeta med att avslöja avsändare, utan att förfalla till konspirationsteorier om vilka som ”ligger bakom”. Och sist men inte minst, tänka efter om när svar behövs och när ett svar är en del av att få ut budskapet. 

Idag granskas politiker för vilka tweets de delat, vilka saker de gillat på sociala medier (medlemmar i Vänsterpartiet har uteslutits bl.a. för vilka sidor de gillat på Facebook), vilka de varit på bild med och så vidare. Det finns en risk för att ett ”ingen rök utan eld”-tänkande förlamar politiken. Nätets McCarthyism. Granska gärna politiker, aktivister, opinionsbildare och för öppna och hårda politiska diskussioner i frågor där det råder motsättningar. Men bedöm politiken utifrån folks argumentation och handlingar. Annars blir politiken handlingsförlamad.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.