Först och främst, stort grattis Martin Almgren! Vilken fantastiskt härlig vinst du rodde i land under den gångna säsongen av Idol. Jag må ha en del synpunkter på programmets och tävlingens ideal, uppbyggnad och struktur, men efter att du själv riktat kritik mot exakt samma saker har du vuxit i mina ögon och det gick inte en enda fredag utan att man bänkade sig framför tv-apparaten för att i sann sportkommentator-manér heja och rösta fram dig till ännu ett vidare avancemang.
Det finns många anledningar till varför jag gläds så åt årets Idol-vinnare. Dels hur Martin fullkomligt krossat alla normer för hur en typisk Idol-vinnare ska se ut och bete sig, men också för hur han fortsatt på sin egna och storsinta väg trots kritiken han ofta fick från juryn. Att jag dessutom råkar veta hur länge Martin har harvat runt som musiker gör att jag gläds åt denna musikaliska framgång ännu mer. Det finns så många människor därute i vårt avlånga land som inte vågar eller klarar av att ta steget mot livet som musiker på grund av att de rådande normerna säger något annat. Därför både tror och hoppas jag att Almgrens kross kan bli en stilbrytare. Inget ont om människor som faktiskt faller in under de rådande ramarna, jag vill inte hindra någon från att hålla på med och få frälsas av musikens otroliga värld med allt vad den innebär. Men det är dags att vi tillsammans tar tjuren vid hornen och låter alla få göra sig själv synliga. Oavsett yttre preferenser.
En sak har jag däremot både fascinerats och intresserats av. Hur Martins framgångssaga och succé i Idol bokstavligt talat förenat många, många människor här i Lindesberg. Folk från olika socioekonomiska situationer, med olika bakgrund, med vitt skilda jobb och, ja, till och med folk med vitt skilda värderingar har samlats för att tillsammans elda på denna rödhåriga best till sångare. Jag har sett människor som tidigare aldrig pratat med varandra nu faktiskt hitta något att bryta den typiskt svenska stelheten med. Att få känna den tillhörigheten som Lindesberg gjort under denna höst och vinter har definitivt brutit is och fått Lindeborna att rycka lite på smilbanden. Det gläder mig att se att den kyla som jag länge tyckt legat över vår stad faktiskt minskat drastiskt.
Jag ser fram emot att få fortsätta följa Martin Almgrens karriär även efter Idol 2015. Han besitter en otrolig musikalitet som få har turen att födas med. Och i takt med att avgrundsvrålen med rötter i Bergslagens skogar tystnar i Globen försvinner de förhoppningsvis ut genom arenaväggarna för att förvandlas till en förändringens vind.
