Pengar är en väldigt viktig fråga att diskutera, framför allt makten över pengarna. Vem får skapa pengar, vem tjänar på pengar, vem bestämmer dess värde? Och ska en valutas värde bestämmas av en marknad eller inte?

Pengar i borgerlig nationalekonomi diskuteras som en teknisk sak, något som bara är ett smörjsystem. För marxister är pengar ett maktmedel, den som styr kapitalet (pengarna) styr också samhället. Och eftersom borgerlig ekonomi handlar om att politiken ska styra så lite som möjligt av marknaden har vi fått ett system där bankernas själva har fått makt över hur mycket lån, det vill säga krediter, det vill säga pengar som får skapas.

Om bankerna lånar ut tio miljarder så ökar antalet pengar i samhället eftersom bankerna inte har dessa miljarder.

Å andra sidan, den slutgiltiga makten över hur mycket krediter som får skapas ligger hos staten. Om den sätter gränser för utlåning så har den också makten över den.

Samma sak om den bestämmer räntenivåer.

Diskussionen om pengar är definitivt inte ny inom arbetarrörelsen. Det som möjligen är nytt är att det numera ställs allt fler förslag om alternativa penningsystem. Lokala valutor, valutor som ges ut av ”ingen” (Typ Bitcoin, där ingen stat bestämmer pengarnas värde, utan snabba rörelser på marknaden, det vill säga vad folk tror att Bitcoin är värd nästa timme/dag.)

Här ovan ser du en annons från 1967. Den är för ett nytt sparande – lönsparande.

Läser du texten ser du att den stämmer mycket väl med en del av de åsikter som drivs idag kring pengar.

”Den som är satt i skuld är inte fri” till exempel.

Här ska löntagaren bli fri att konsumera genom att spara. Lönesparandet var metoden att komma upp till medelklassens konsumtion.

Den här moralen gällde fram till 90-talet. Då – på grund av flytande valutor, borttagna regleringar av banker, stillastående löner och kraftigt ökade vinster – förvandlades löntagare till låntagare. Istället för att spara började vi låna. Den ökade konsumtionen berodde på att övervinster i samhället förvandlades till finanskapital som i sin tur skapade utrymme för banker att låna ut till konsumtion.

Säkerheten var inte längre vad man sparade, det var om man hade jobb och – om det var stora lån – om man ägde sin lägenhet.

Den här nya situationen där löntagare blev låntagare för att få högre levnadsstandard, är en process som skapat mycket farliga bubblor i ekonomin.

Men frågan är om det är pengar i sig som är problemet.

Eller om det är hur makten över pengarna används eller inte används.

Den diskussionen är inte lätt.

Men nödvändig.

Jo, vi ska skriva några längre artiklar om pengar framöver.