Små nazistsekter vill skapa bråk, de lever på bråk, hela deras ideologi handlar om att skapa skräck, rädsla och oro. Svenskarnas parti är en liten sekt, ibland i samarbete med Svenska motståndsrörelsen vars ledare åtalades efter Kärrtorp. De gör resor till Ukraina för att ”lära” och samarbeta med likasinnade i det landet. De har en historia, de har ett program där ”svenska folkets ära ska återupprättas”. De har – som alla sekter – en intern kod som står över samhällets lagar.

När de nu angriper demonstranter så är det oerhört viktigt att samhället reagerar. En feministisk ”ta natten tillbaka” demonstration slutar med tragik.

Så varför börjar public service, DN och andra stora medier att sväva på målet? ”Högerextrema” slåss mot ”vänsterextrema”. Det är lika galet som att skriva att ”högerarier slogs mot judar” då på 1930-talet.

Dagens Nyheter har bestämt sig för att fascister i Svoboda och nazister i Ukraina ska kallas ”högernationella”. Orsaken är politisk. För liberala DN är den nya regimen i Ukraina en frihetsrörelse och att klart och tydligt ta avstånd från partier som Svoboda – det sitter alltså fascister i en europeisk regering 2014 – är politiskt känsligt. Rädslan för att gå ryssens ärenden överväger.

Det är precis samma övervägande som gör att Carl Bildt sitter i TV och låtsas som om han inte vet om de antisemitiska åsikterna bland Ukrainas fascister.

På samma sätt har public service beslutat att man inte får kalla Sverigedemokraterna rasister. Den här låtsasobjektiva inställningen gör att man får hitta på andra ord. ”Främlingskritiska”. Eller ”nationella”. Eller ”invandringskritiska”. Som om public service inte vet att det är Sverigedemokraternas egna ord för att putsa fasaden och undvika ordet rasism.

När jag första gången skrev om det här försökte jag visa att det här är ett sluttande plan. Ska medierna på samma sätt behandla ett nazistiskt parti om det kommer in i en kommun? Ska ett nazistparti som grekiska Gyllene Gryning i Sverige kallas för ”nationella” eller ”högernationella”?

Några veckor senare sitter jag och läser borgerliga svenska tidningar och hör på radio hur man tvekar och plötsligt börjar kalla nazisters angrepp för ”bråk”. Man är så rädd för att associeras med unga syndikalisters och feministers gatudemonstration att man svävar på målet och accepterar en ”kålsuparbeskrivning” som är fasansfull.

Polisens ”teori” om ”bråket” sprids okritiskt ända tills den lokala borgerliga tidningen Sydsvenskan tillslut får bekräftat att det är medlemmar i Svenskarnas parti som har agerat. Ändå fortsätter borgerliga riksmedia och public service sin ”objektivitet” vilket innebär att man faktiskt hjälper nazisternas desinformation.

Förstå det här. Sveriges stora liberala tidning DN luddar till ett nazistiskt angrepp på demokratin. Hur långt är det här sluttande planet då?

Det är alltid svårt som journalist att veta vad som hänt nånstans långt bort. Men det är inte svårt att förstå vilka krafter som är i rörelse när en nazistisk sekt angriper en demonstration, speciellt som nazistiska krafter har gjort det bara några veckor tidigare.

Självklart är det här polisens ansvar, självklart är det inom polis och Säpo som en ordentlig utrensning av deras sjuka analys av samhällets motsättningar måste till. Fascister och nazister försöker organisera sig, försöker få en roll som skrämseltrupper för att mota antirasism och feminism. Att då ignorera detta och – som polisen gjort – ta fram en kålsuparteori kring extremism är att ge nazisterna stöd. Säpo känner väl till Svenskarnas Parti och ändå händer inget. Man anser att de är ”opolitiska huliganer”. Men att stoppa deras aktivitet måste vara en prioritering.

Men det krävs ett kraftigt tryck från demokratin för att polisen ska agera.

Därför är det sluttande planet, där nazister blir ”högerextrema” och angrepp på demonstrationer ”bråk” så oerhört farligt. Hur gick det till när ord som fascism och nazism blev för fula ord för att använda i en liberal tidning?

Liberalerna vet inte vilken eld de leker med.