En tid då landet täcktes av grön skog som man kunde avverka eller vandra i med allemansrätt. En skog där friska djur av alla slag rörde sig, blommor och örter växte i gläntorna och fåglar sjöng i träden.

En tid då man kunde gå in i nästan vilken matvarubutik som helst och välja fritt ur ­utbudet på dignande hyllor.

Och en tid då man tog allt detta för självklart.

I det som är nutid om ca 30 år är inget ­självklart längre, och våra barn och barnbarn har insett att de kanske inte kommer att bli vuxna ens.

Men vi slår dövörat till och tjafsar i oändlighet om vilket så kallat politiskt parti som i fortsättningen ska få bilda ”regering”.

Som om ”partier” kunde rena dricksvatten, skydda mot ökenspridning och hålla matjorden på plats. ”Partier” som inte ens kan hejda meningslösa, katastrofala krig eller det svinaktiga rofferiet av jordens tillgångar tills 1 procent giriga äger nästan allt.

Någon borde ständigt påminna enprocentarna om att ”We will all go together when we go”, som i Tom Lehrers sång. (”There will be no more misery when the world is our rotisserie”) Och vill någon verkligen sitta med bössa i hand i skyddsrum och leva på konserver medan liken hopas utanför?

Här spridda förslag på saker vi kan börja med genast i egna kvarter. Skicka mig gärna era egna!

1) En litauisk vän berättade att på 90-talet innan landet nåtts av västerländskt överflöd fanns överallt stora lokaler där personal bytte och reparerade alla sorts maskiner och ­apparater. Din radio, gräsklippare, hårtork, bil – you name it.

Det var för dyrt att importera och av två skrotade bilar uppstod alltid en ny. Hade sådana lokaler funnits här idag hade de kunnat motverka den pest som kallas ”planned obsolescence” (planerat åldrande), det vill säga kapitalistiskt profitbegär som får tillverkare att oavbrutet göra om sina produkter på så sätt att förra årets modell blir oanvänbar.

Ibland handlar det om att tillverkare bygger in en svaghet i sin produkt så att den blir obrukbar på kort tid, vilket borde kriminaliseras! Mobiler, datorer, teveapprater – nästan allt skulle gå att recycla, en ny ingång/sladd/adapter kan räcka.

2) Enklast av allt: Recycling utan skam. Jag har i tio år valt att bara köpa 1 (ett) nytt plagg om året (förutom underkläder och strumpor). Det funkar utmärkt. Glömda godingar dyker upp ur garderobens djup och får nytt liv, med ett par stygn eller nån ny accessoir. Sparar massor av pengar också.

Om vänner och bekanta har kritiska synpunkter på ens nygamla look är det kanske de som behöver bytas ut. Och så börjar vi alla göra våra inköp i vintagebutiker, byter med varann kvartersvis, bokklubbsvis, familjevis etc, och driver en hård kampanj mot modetänkande.

”Mode” är ju planned obsolesccence i större skala! Vi slutar renovera våra bostäder i onödan, börjar dela maskiner med varann, äter mer veg och upphör förstås att okynnesflyga till främmande länder. Ja, ni vet. Det är inte ens en stor förlust. Din unge har lika kul i närmaste lekland som i Bamseklubben i Phuket.

Vi kan ju se det som terapeutisk sysselsättning medan vi sitter på rumporna och gnäller på ”invandringen” eller ”politikerna” och väntar på att ”vetenskapen” ska ta oss ur knipan.

Om svenska medier ägnat lika stor uppmärksamhet åt åtgärder mot klimatkollapsen som åt den så kallade  ”regeringsbildningen”  skulle vi varit stjärnor på klimatmötet i Katowice, kanske börjat kompensera för att våra groteska ekologiska fotavtryck är fyra gånger större än andras.

3) Redan om några år kan vi sluta oroa oss för SD:s fascistiska tendenser. Partiet har då framstått som det töntiga, verklighetsfrämmande gäng de är med sin klimatförnekelse, sina fördomar om människor och sitt kvinnoförakt. Ingen inbillar sig längre att Migrationsverkets asyl ska kunna hålla tillbaka miljonskarorna flyktingar från platser på jorden som blivit obeboeliga. Före detta sverigedemokrater blir fanatiska miljökämpar!

Och alla inser värdet av att få nya medborgare som faktiskt har kompetens att odla mat under tropiska klimatförhållanden. (Sverige blir varmare tre gånger så fort som länder söderut.) Afrikanska bönder är huvudsakligen kvinnor och dessa lär också bli eftersökta som partners, eftersom de kan lämna i arv den hudfärg som naturens urval under årmiljoner byggt upp som skydd mot obarmhärtig sol. Bättre överlevnadschans för barnbarn, alltså. Win win!