På sikt torde detta bädda för en identitetskris hos Internetstiftelsen, vars syfte är att ”främja en positiv utveckling av internet”. Av vad? Ett praktiskt svar ger stiftelsen i sin årligen publicerade rapport Svenskarna och internet, byggd på en stor enkätstudie.

Nog för att många av slutsatserna är intressanta. Dessa har redan rapporterats om i andra medier. Ännu intressantare, skulle jag säga, är vilka frågor som ställs och hur dessa förändras över tid. En tendens är att vad man kallar ”internet” nu även omfattar alla möjliga prylar som är uppkopplade mot nätet. Lite som att använda ”el” som paraplybegrepp för alla prylar som drivs på el. Med en så expansiv definition undrar man om det kan återstå någon som helst substans i Internetstiftelsens paroll ”vi älskar internet”.

Nu räknas visst även bilar som internet. Enkätdel­tagarna fick nämligen frågan: Vilka smarta prylar tror du kommer att dyka upp inom fem år? Väldigt många nämnde då självkörande bilar. När enkätsvaren sammanfattas i Svenskarna och internet framträder en vision av helt förarlösa bilar som ger ökad trafiksäkerhet.

Sannolikheten för detta bedömer jag som nära noll. Företag som Uber och Tesla har levt på att bygga en myt om att förarlösa bilar står runt hörnet och denna myt fick länge stor draghjälp av aktiekurserna som rusade uppåt. Bedömare som lyckats hålla säkerhetsavstånd till finansmarknaderna är mer skeptiska. Visst blir bilarna lite ”smartare”, men som författaren Cory Doctorow påpekar har ingen ännu kommit i närheten av att göra föraren överflödig.

Trafik är nämligen ett komplext system. Enda sättet att förverkliga visionen om förarlösa bilar är att omdefiniera vad en stad är. Resultatet skulle knappast bli människovänligt.