Men nu är det tunga molnet borta från himlen. Hoppas jag. Jag har inte träffat henne sedan i början av mars.
Under tiden har jag börjat dricka mjölk. I mängder. Jag har nästan helt slutat med alkohol, det är kanske därför jag dricker mjölk istället. Jag kan vara rädd för att inte somna ibland, och jag har kommit på att mjölk fungerar lite som alkohol, lugnande på ett milt och mjukt sätt. Man blir liksom snäll inombords av att dricka mjölk.
Det här är ju väldigt freudianskt, Freud den gamla filuren skulle ju rakt av koppla detta mjölkdrickande till Längtan Efter Modern. Och kanske har han lite rätt. Freud har överhuvudtaget lite rätt. Han hamnade ju fel också såklart, det där med penisavund funkar ju inte riktigt, men grunden i vad han påstod är ju sant: Vi är till väldigt liten del medvetna om våra egna motiv och drivkrafter, vi är som isberg där vi bara ser en väldigt liten del av det vi egentligen är.
Vi vet inte så mycket om oss själva.
You may call me a motherfucker men jag dricker mjölk. Ingen lättmjölk, det ska vara ohomogeniserad fet mjölk. Helst ska den också vara opastöriserad. Tyvärr kan man inte få tag opastöriserad mjölk om man inte har nån schysst mjölkbonde in på knuten. Och mjölk från kor som bara äter gräs, kvistar och hö, alltså kor som får leva riktiga koliv och beta ute på ängar och i skog, det får man heller inte tag på här i Stockholmstrakten.
Man stängde in korna, lät ängarna växa igen och började odla spannmål till djurfoder på åkrarna. Man proppade i korna alldeles för mycket spannmål och annat kraftfoder för att dom skulle må bra, dom fick kolik. Men växte snabbare och producerade mycket mer mjölk. Och gödslet som förut hamnade på äng och åker blev till ett avfallsproblem. Man gödslade med konstgödsel istället. Och jordarna lakades ur på näringsämnen. Och kolet i jorden förgasades. Och blev till koldioxid.
Det finns inga bönder i närheten jag kan prata om det här med. Både bönder och kor är försvunna. Åkrarna här ute är framför allt till för att producera hö till hästar. Som det finns väldigt mycket av. Folk från stan kommer ut och rider här på helgerna. I skogarna runt här är stigarna nästan enbart trampade av hästar. Man träffar sällan på folk som vandrar i skogen. Folk joggar längs bilvägarna.
Det finns inte så många bönder kvar, istället finns det jordbruksföretag. Med reklamavdelningar och ekonomiska analytiker. Ett snabbt överslag visar att profiten blir mycket högre på havremjölk än på komjölk. Havremjölk är ju bara havre utspädd med vatten.
Ta havre för 70 öre, du får det ännu billigare om du är ett jordbruksföretag, och späd ut det med vatten och ha i lite salt. Så kan du kränga det för 17 spänn på Ica.
Mina polare dricker havremjölk.
– Milk are for babies, säjer dom.
Och så pratar dom om hur barbariskt det är att skilja kalvarna från sina mödrar. Och det har dom ju rätt i. Livsmedelsindustrin är barbarisk. Vi blundar när vi äter. Vi blundar för hur det gick till att få maten på våra tallrikar.
Men om man tittar så ser man att man skulle kunna låta kalvarna gå med sina mödrar längre, man skulle kunna låta korna vara ute och beta mycket mer. Man skulle kunna låta korna bli en del av lösningen på klimatkrisen, genom att kombinera skogs och jordbruk. Låta korna gå i skogen och hjälpa det stora ekologiska systemet skog att lagra in kol i jorden.
Nu låter jag ju som en gammal flummare som har hangup på sin gamla mamma förstås.
Men jag har rätt.
Mjölk och kött skulle bli dyrare såklart, men vi skulle få ett jordbruk som hjälper oss att överleva klimatkrisen. För det är som så att kor behöver gräs men framförallt behöver gräs kor. Jorden som vi lever av har under miljontals år byggt upp av bakterier, solljus, växter och betande djur. I symbios och samarbete.
Utan bufflar ingen prärie.
Utan mammutar och hästar ingen ukrainsk stäpp.
Allt hänger ihop på ett väldigt fascinerande och outgrundligt sätt. Det är så lite vi fortfarande vet. Det finns 1 000 miljarder olika sorters mikroorganismer i jorden.
Och allt samspelar, det är ju en jävla massa konkurrens förstås, det här som Darwin snackade om, men också mycket symbios och samarbete.
Darwin pratade faktiskt mycket om det också, men av nån anledning så tog man mer fasta på konkurrensen. Och så fick vi det samhälle vi har nu. Där alla sitter och väntar på att bli godkända av ”Idol”-juryn.
Men utan symbios så slutar saker växa.
Utan symbios med min mamma, när jag var ett litet nyfött barn för 60 år sen, hade jag aldrig suttit här.
