Studier visar att barns ökade tillgång till paddor och mobiltelefoner förbättrar förutsättningarna för en grundläggande läskunnighet. Men i senaste PISA-mätningen nådde var fjärde niondeklassare ändå inte upp till en basnivå av läsförståelse.

Att kunna läsa är alltså inte samma sak som att kunna förstå det man läser. Och tillgången till kunskap måste nyanseras med en bredare förståelse för ”formatet”.

Idag håller ljudmediet på att köra över den traditionella boken. Formatet är mer tillgängligt eftersom du kan lyssna på en bok medan du cyklar, diskar eller...sover. Men formatet är inte neutralt. Det lämpar sig bättre för starkt intrigdrivna böcker med enklare språk och handling. Prosa och facklitteratur får flytta på sig för spänningsromanen.

Andra studier visar samtidigt att vi har svårare att förstå avancerade resonemang när vi läser på skärm. Vi har svårt att minnas både detaljer och andemeningar i texter vi läser. Vad betyder det att ha all kunskap i fickan om vi inte kan förstå den?

I sin bok ”Capitalist Realism” skriver den nu bortgångna Mark Fisher att ”somliga elever vill konsumera Nietzsche så som de konsumerar en hamburgare; de lyckas inte förstå att själva svårsmältbarheten är Nietzsche”. När han bad sina sina brittiska högskoleelever att läsa mer än ett A4 med text suckade de högt och hävdade att det är ”tråkigt”.

De stora förlorarna i uppmärksamhetsekonomin, menar Fisher, är de progressiva rörelserna och de kritiska teorier de vilar på. Dessa är sällan starkt intrigdrivna och kräver ibland också ett avancerat språk. Allt det där som fungerar så dåligt på våra skärmar och i våra hörlurar.

Så slå ett slag för progressiva idéer: stöd din lokala boklåda, besök ett bibliotek, lägg undan mobilen och avnjut en gammal dammig bok.