Och alla frågar om Greta.
Jag värjer mej, jag vill snacka klimat men dom (dom är ju ett problematiskt ord, men jag menar då några journalister, INTE ALLA) vill veta vad jag tycker om Greta. Några har till och med lyckats researcha sej fram till min duett med hennes mamma och vill då gärna ha en rubrik på det, JAG KÄNNER GRETA eller nåt.
Men det gör jag inte.
Jag tycker hon verkar vara en otroligt vettig person och hennes tal som hon höll i USA var helt fantastiskt, men jag vill snacka klimatkatastrof.
Greta själv verkar just nu gå en snabbutbildning i hur man överlever media och hon är redan superbra på det. När Skavlan börjar rota i hennes eventuella diagnos så svarar hon: Jag kanske bara inte är så intresserad av det där sociala spelet som alla verkar så upptagna av.
Just det.
Jag önskar jag hade kunnat svara samma sak, men jag har ingen diagnos dom kan fråga om, för jag är född i fel decennium. När jag var barn och tonåring härskade Freud fortfarande över diagnoserna, på gott och ont.
Jag har heller inte samma integritet tyvärr, jag lärde mej tidigt att ska man bli älskad måste man vara tillmötesgående så det har jag varit i alla hundratals intervjuer genom åren.
Och älskad ville jag ju bli.
Dom flesta av oss är så torsk på uppskattning så att vi lydigt sätter oss i dom lådor dom bygger åt oss, till och med om lådan har etiketter som inte alla uppfattar som toppen. Det är ju i alla fall en låda.
När ”Jägarna”, filmen om det mytologiska Norrbotten ni vet, visats ett tag så hörde jag själv hur norrlänningar gärna iklädde sej Lennart Jähkels trygga-macho-tyst-okultiverade-snack om Stockholm som Fjollträsk samtidigt som dom fattade att dom då blev klassade av parnassen i Stockholm som dumma och inskränkta.
Identitet ska man se upp med tycker jag, den blir ett fängelse.
Just för att media vill ha sina återupprepningar av gamla sagor och myter, det är det som blir rubriker.
Och vi ska besätta rollerna i deras sagor med redan färdigskrivna roller.
Medialogiken gör att alla viktiga frågor måste ha en personlig berättelse.
Det är det som drabbar Greta, och hon står kanske ut med det för att hon inte behöver ha uppskattning av alla, hon har nånting inte helt olikt Thåström faktiskt, man känner att hon skiter i vad folk tycker, det hon vill ha sagt är viktigare.
Och det gör media galna. Besatta och frustrerade frågar dom vidare, bokar nya intervjuer.
Bra det.
Vi måste få media att sätta krigsrubriker nu.
Det måste Greta ha hjälp med.
Och själv är jag ju som sagt en trevlig liten pojke som bjussar på mej själv i TV.
Och man mår inte bra av det.
Man tappar det där skyddande höljet alla människor behöver, det där som heter integritet.
Malou efter 10 ringde och ville ha med mej och ville köpa tårar, jag sa: Dom är inte till salu. Det var en bra början på ett värdigt liv tycker jag.
Sen tackade jag nej till Så mycket bättre och jag kände hur dom skyddande integritetsbakterierna på min hud ropade: Hurra!
Sen släppte jag en skiva och media var ettrigare än nånsin, men jag hade lärt mej lite genom åren ändå.
Jag är fortfarande en trevlig liten gosse, men med lite cyniska rynkor genom mina alltmer genomskådande ögon.
Jag snoppade till och med av en journalist som tyckte att det lät lite dystert med ett album som hette Domedagspredikan. Är du dyster, Stefan? frågade han.
Ja vafan är inte du dyster, då är du en väldigt märklig människa sa jag. Hur mår du egentligen? Ville jag fråga.
När det var klimatstrejk den 27 september satt jag ute på en skärgårdsö och strejkade för fulla muggar från Bokmässan, ändå ringde det då en journalist och ville intervjua och då sa jag: Sorry, det är strejk.
Hon ringde igen måndagen efter och det blev en mycket större artikel! Ha!
Det här är ju rätt ointressant egentligen, hur jag tampas med min egen integritet. Det är ju en fråga för mej själv och kanske dom jag älskar.
Men jag ville bara reda ut det hela så att ni hajar nästa gång jag kanske inte är lika jävla trevlig i TV. Det handlar om att vara trogen det man vill ha sagt.
Sluta ge media dom där känslorna dom vill att alla ska sitta och knarka i sina mobiler på bussen istället för att uppleva dom själv.
Jag säjer inte att jag är bättre än andra nu, jag sitter själv och kollar massa klipp på Keith Richards när han pratar om sitt föräldraskap, men jag förstår att det är för att jag är på turné och längtar efter mina döttrar.
Och jag är asdålig på att skydda min integritet.
Men jag har börjat lära mej. Av Greta och Thåström.
