Men det där är ju värsta fjortisbilden.
En bild på en ung tjej med plutande mun, en så kallad duckface. Min första tanke när jag ser sådana bilder är att jag inte riktigt förstår hur någon kan tycka att det är snyggt, eftersom det, ärligt talat, mest ser konstigt och onaturligt ut. Men jag förstår samtidigt varför tjejerna plutar. Många photoshoppade och retuscherade bilder på modeller visar samma plut, ibland digitalt fixat, ibland gjort med diverse injektioner.

Att onaturliga ansikten och kroppar blir ideala är ett problem, men inte poängen här. Poängen är att det som unga människor, framförallt tjejer, väljer att göra, tycka om, vad du vill, ofta förlöjligas. Tänk på min inledande mening, den har en lite förminskande ton. ”Äh, tjejerna gör sådär, det behöver vi inte ta på allvar. De har ju ändå ingen smak.” Men vem bestämmer att unga tjejer inte har någon smak? Och vem har rätt att bestämma det?

”Men ska hon verkligen ha sådana där kläder?” Min trettonåring gillar magtröjor. För den som inte vet så är en magtröja en tröja som lämnar magen bar. Jag och min man är av den åsikten att dottern får bestämma själv vad hon ska ha på sig. Egentligen tycker jag att det ger lite konstiga signaler att prata med henne om att kläderna objektifierar. Det är väl ändå betraktaren som objektifierar. Det ska hon göras medveten om, men därefter tycker jag, som sagt, att hon ska få bestämma själv. Är hon bekväm i det hon har på sig ska hon ha det på sig.

Dessutom gillar de unga tjejerna pojkband och andra unga snygga killar. Och den hysteri som kan uppstå är också lätt att förlöjliga. Den har väl förlöjligats sedan Elvis fick unga tjejer att svimma på 1950-talet. Recensenterna skriver ner grupperna och artisterna de unga tjejerna älskar, och visst, det finns bättre musik (tycker jag). Men upplevelsen i sig, borde inte en ung tjej recensera den? Den recensionen skulle garanterat se helt annorlunda ut.

Självklart har jag, precis som säkert de flesta andra, också tänkt tanken att de är så unga, allt är så svart och vitt för dem. Jag har tänkt den tanken många gånger, och både om tjejer och killar. Det är dock tjejernas kultur och uttryckssätt som oftast skrivs ned offentligt.

Min trettonåring tittar mycket på Youtube, och hon följer många unga tjejer som gör make up tutorials (lär ut hur en sminkar sig) och hauls (visar upp och berättar om sina inköp). Det är väldigt lätt att avfärda. Jag avfärdar det själv. I förstone. Men om vi istället försöker tänka såhär: Tjejerna gör sina filmer själva, vilket innebär att de lär sig att använda digital teknik. Detta genom att prata om saker som de är intresserade av. Visst kan smink och shopping tyckas ytligt, men – handen på hjärtat – vem är inte ytlig stundtals?!

Tjejerna får genom sina Youtubekanaler sponsring, de skaffar sig helt på egen hand en typ av inkomst. Sponsring kan en ju också tycka vad en vill om, men jag tror att tjejerna stärks i takt med att de får fler följare och fler sponsorer.
Jag är själv inte särskilt intresserad av att titta på just make up tutorials och hauls, men varför nedvärdera det. Tjejerna som tittar, som min dotter, blir mer intresserade av att göra egna filmer. De lär sig att redigera, och de lär sig att de kan. Att det inte är så svårt. Egentligen.

Kan vi inte bara komma överens om att åtminstone försöka sluta nedvärdera. Även om duckface ser konstigt ut så kanske det räcker att lite fint berätta hur just det uttrycket kan tolkas av andra. Sedan får tjejen själv bestämma. Det är ju faktiskt hennes självbild det handlar om.