För ett par år sen promenerade vi i Slottsskogen en kväll, en polare och jag. Jag var tillbaka i stadens vikariepool, en sörjig pöl där jag trampat vatten en stor del av mitt arbetsliv. Jag visste inte vad jag skulle göra. På bemanningen fanns det alltid nattpass och jag kunde aldrig ta dem. På en bänk rökte vi cigg, på cigg. ”Om jag bara hade en sambo kunde jag sagt nej till natten”, minns jag att jag sa. Hon kontrade snabbt: ”Ja, kanske det, men framför allt så hade du ju kunnat säga ja.”
Vi hade förstås båda rätt, men hon allra mest. Även om en partner inte nödvändigtvis hade gett tillräckligt med pengar i hushållet för att jag skulle kunna tacka nej, så hade det möjliggjort för mig att arbeta på de villkor som bjöds. För att söka nattis skulle man först ha en nattjänst, men hur man skulle kunna tacka ja till en sådan innan man hade barnomsorg visste ingen. Hur man ens får en fast tjänst med schema är ett eget mysterium.
Under coronapandemin gick det ett tag upp för de flesta att arbetet och själva samhället pågår dygnet runt. Att långt ifrån alla arbetar måndag till fredag och att det alltid kommer att behövas folk som knegar tidiga morgnar, kvällar, helger och nätter. Kanske slog det också en del att hela samhället är beroende av just de arbetare som knegar obekväm arbetstid; vård- och omsorgspersonal, busschaufförer, handelsanställda och många, många fler.
Ändå är hela barnomsorgsapparaten byggd efter kontorstider. Omsorg på andra tider och inte minst nattetid är en enorm bristvara i de flesta kommuner, om de ens alls tillhandahåller det. De är inte skyldiga att göra det. De jobb som är allra svårast att kombinera med förskolornas öppettider är också de som är mest kvinnodominerade. Med låga löner, få fasta tjänster, arbetstider dygnet runt, delade turer, beredskap och snabba schemaändringar. Enligt LO:s jämställdhetsbarometer 2022 arbetar endast fyra av tio arbetarkvinnor dagtid vardagar. Bland de deltidsarbetande tre av tio. Många uppger att bristen på barnomsorg gör heltidsarbete omöjligt. Det är tydligt att tillgången till barnomsorg fortfarande är en olöst kvinnofråga.
Och nu har rut börjat förskolan. Hon har förstås inte där att göra. Hon underminerar hela tanken om en gemensamt finansierad barnomsorg på lika villkor. Hon, som på alla områden står för högervriden antifeminism har släppts in i samma verksamheter som ska fostra ungar att fungera tillsammans, samarbeta i grupp och vänta på sin tur. Privatägda och vinstdrivande förskolor har börjat ”toppa upp” sina verksamheter med rut-avdragsgilla extratjänster utöver det ordinarie förskoleuppdraget.
Vi har redan sett det i hemtjänsten. Privata företag som arbetar med biståndsbedömd och skattefinansierad hemtjänst erbjuder ytterligare tjänster med skatterabatt för dem som kan betala. Precis som i barnomsorgen har hemtjänstpersonalen länge vittnat om brister och hur mycket som bortrationaliserats i verksamheterna. Biståndsbehov synat och bedömt ned till minuter gör att de som kan köper plustjänster likt de avgörande tilläggsminuterna i dramatiska fotbollsmatcher. Skillnaden är väl bara att det inte handlar om målchanser utan om att våra anhöriga ska få en någorlunda dräglig tillvaro.
Med skatterabatt erbjuder de vinstdrivande (men skattefinansierade) förskolorna hämtning och lämning. De kan också sköta barnpassning i hemmet, utanför de ordinarie öppettiderna, utfört av verksamhetens ordinarie personal. Och det behöver förstås inte ens sägas: det är knappast undersköterskornas eller de ensamma mammornas ungar som tar med sig egen personal hem. Nej, 2021 betalade staten 49 miljoner för rut-avdrag för privat barnpassning. Merparten till personer med över 500 000 i årsinkomst. 49 miljoner som kunde gått till barnomsorg organiserad efter behov och inte plånböcker. I en majoritet av arbetaryrkena är arbetstiderna utanför kontorstid, ändå har endast 2 procent barnomsorg på sådana tider.
Hur det blev för mig just den där bemanningsvändan minns jag inte. Jag tog väl allt utom natt och mina anhöriga gjorde mig tusen barnpassningstjänster på kvällar och helger.
Nu har rut börjat förskolan. Är det inte extra hånfullt på nåt sätt? Att när den skattefinansierade verksamheten så uppenbart inte räcker till, slipper de som ”toppar upp” för sig själva dessutom betala, just skatt?
