BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det första var när han för ett par veckor sen utsåg sin försvarsminister, generalen Vladimir Padrino López till ett slags superminister, med uppgift att lösa problemet med livsmedelsbrist. Beslutet innebär att alla andra ministrar måste rapportera till Vladimir Padrino López som i praktiken fått i stort sett lika stora befogenheter som Nicolás Maduro själv.
En del ser det som en desperat åtgärd; att Nicolás Maduro är så svag att han måste söka stöd hos militären.
Men det kan också vara så att det är regeringens inkompetens som har fått militären att ta initiativet. Militären har redan en enorm makt i Venezuela både politiskt och ekonomiskt. Det senaste uttrycket för det är bildandet av ett speciellt militärt oljebolag vid sidan av det statliga PDVSA.
Bakbunden av militären
Många tror därför att Vladimir Padrino López nya status inte så mycket är uttryck för president Nicolás Maduros vilja, som för militärens krav. Nicolás Maduro får sitta kvar, men med handbojor, medan militären bestämmer.
Eftersom allt i Venezuela sker i kulissernas skuggor är det inte lätt att veta vad som är sant. Men mycket tyder på något slags palatskupp – med eller mot presidentens vilja.
Ingen anklagar i och för sig Vladimir Padrino López för att vara en kuppmilitär. Han är en man med gott rykte. Han stod Hugo Chávez nära. Till skillnad från många andra i den militära ledningen uppfattas han heller inte som korrupt. Däremot har han rykte om sig att vara effektiv. Det senaste året har han till exempel sett till att 16 000 hektar oanvänd mark på militärförläggningar runt om i Venezuela har förvandlats till åkrar.
Hans uppgift som superminister är att se till att samma effektivitet ska råda inom hela jordbruket och livsmedelsindustrin.
Hur det ska ske kan anas i ett dekret med numret 9855 som den 22 juli i all tysthet publicerades i Gaceta Oficial, den publikation som ingen vanlig människa läser men där alla lagar och dekret måste publiceras.
Precis som Post- och inrikestidningar i Sverige.
Bördiga åkrar ligger i träda
Dekret 9855 fastslår att arbetare på ett företag ska kunna förflyttas till ett annat företag på begränsad tid, max ett halvår. Dekretet gäller för arbetare inom livsmedelsbranschens alla områden. Det är regeringen som fattar beslut om från och till vilka företag arbetare ska förflyttas. Det gäller alla slags företag; privata, statliga, sociala eller blandade av vilka slag som helst. Även om inga bestraffningar är preciserade understryker dekretet att alla, både arbetare och arbetsgivare, är skyldiga att åtlyda regeringens order.
Ambitionen med dekretet är att lösa problemet med den extremt låga produktiviteten på de dryga sex miljoner hektar mark som regeringen har exproprierat. Argumentet för exproprieringarna har oftast varit att jordägarna inte producerat tillräckligt. Men efter exproprieringarna har produktionen, nästan undantagslöst, blivit ännu lägre.
Det är inte ovanligt att tidigare bördiga åkrar ligger helt i träda. Detsamma gäller många stora statliga projekt, som till exempel det sockerbruk som sattes igång med Kuba för fem år sen, och där maskinerna nu står och rostar medan jordarna växer igen med ogräs. Andra delar av livsmedelsindustrin, som kvarnar, mejerier och konservfabriker, som också har exproprierats, producerar också oftast betydligt mindre än de gjorde innan.
Snuddar vid slavarbetet
Det nya dekretet tyder på att general Vladimir Padrino López hoppas kunna få igång produktionen genom att kommendera dit arbetare från andra företag. Men att tvångsförflytta civila arbetare är inte riktigt samma sak som att beordra soldater i tjänst. Det snuddar obehagligt nära vid FN:s definition av slavarbete. Och istället för att öka disciplinen och ordningen i landet, vilket Vladimir Padrino López strävar efter, riskerar effekten att bli den rakt motsatta.
