Sen jag skrev under den där artikeln om att Vi Stannar På Marken så har det blivit obekvämt med en del umgänge. Ryktet om mej som en oförvitlig ickeflygare har gjort att folk inte längre på ett otvunget sätt berättar om sin senaste Bali-semester. När jag är med.

Jag går runt som ett vandrande dåligt samvete.

Men icke heller jag är utan skuld.

Kan vi inte lämna det här med vår individuella skuld till klimatkollapsen och börja agera?

Dom som agerar får en massa skit. Det sätter sej några lirare på Centralbron i Stockholm och spelar trumma, dom stoppar biltrafiken.

Dom har rastaflätor och är unga.

Naiva, kanske.

Folk i bilarna tutar och skriker, folk i bilarna vet att det är ett planetärt nödläge, men dom ska till sina viktiga jobb som art directors på Västermalm och har inte tid med det här.

Dom unga människorna i rastaflätor får böter som dom inte har råd att betala.

Dom är så jävla ensamma där dom sitter på den kalla asfalten.

Den så kallade medelklassen vet mycket väl hur illa det är, men dom handlar ju havremjölk så då har dom gjort sitt.

Dom är så medvetna. Dom är så lurade, lurade att det är viktigt med deras individuella val.

Det enda verktyg dom tror sig ha är plånboken.

Dom gör sej själva till Medvetna

Konsumenter istället för Medborgare.

Jag tror att bristen på aktioner från fler människor än Greta och hennes polare är myten om Medveten Konsumtion som ett slags ersättning för klassisk medborgerlig aktivitet som strejker, ockupationer och blockader.

Och så är det ju så mycket bekvämare, för dom som har råd.

Extinction Rebellion blockerade ingången till norska oljeministeriet i slutet av augusti. Jag tittar på bilderna och ser en massa veka tonåringar med munskydd som bärs bort av norska poliser.

291 personer torskade och åkte på 2 miljoner kronor i böter.

Vem bryr sej?

Det börjar bli så extremt olika perspektiv på världen. Vi sitter alla i varsin låda med höga väggar och har ingen aning om vad grannen i lådan bredvid har för sej.

Istället för att knacka i väggarna kopplar vi upp oss och följer dokusåpan som kallas politik och vi rasar över nån individuell skandal, nån som vi kan identifiera som ond, vi knaprar våra klimatsmarta linschips och hatar Hanif Bali eller nån annan töntig dokusåpakändis och allt bara rullar vidare.

Fan, va trött jag är på den här soppan.

Vi spelar sista giget på turnen i Malmö i början av oktober. Direkt efter det giget sticker jag iväg från det här skithålet, jag tar tåget ner till Hamburg.

Där ska jag sitta och dricka en bira och försöka återfå min kärlek till mänskligheten.

Jag har en månad på mej att åka interrail och fundera ut vafan man kan göra åt det hela.

En grej som jag vet vi kan göra, vi som inte vågar/orkar/hinner vara med och göra nåt på allvar, som ungdomarna utanför oljeministeriet faktiskt gör, är att bidra med pengar till deras böter.

Sen kanske det börjar bli dags för oss att röra sej ur våra comfort zones, som det så vackert heter – och inte lämna ungarna ensamma i sin kamp för vår överlevnad.

Hit kan ni i alla fall pröjsa böter åt dom så länge:

Swish: 123-1600063

Bankgiro: 306-1116

Extinction Rebellion Sverige