”Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon”.
Att nämna Kafka i en text om byråkrati är som att nämna Hitler när man pratar politik. Den som först säger ”Kafkaartat” har förlorat eftersom det verkar kunna betyda exakt vad som helst som ryms inom begreppet ”jobbigt”. Men skitsamma, jag kastar den första stenen.
”Processen”, en stapelvara i västvärldens litteraturkanon, har intellektualiserats av svårmodiga tonåringar i ett helt sekel. Själv läste jag den på gymnasiet och nu, 15 år senare, ser jag samma process utspela sig på andra sidan stan.
På Hjulstaskolan i Stockholm blir den hårt knegande kökspersonalen plötsligt varslad. De anklagas för att ha stulit mat från skolan. Till Dagens ETC och Aftonbladet säger en kvinna som jobbat på skolan i 16 år att det alltid varit praxis för personalen att ta hem mat som annars skulle slängas. Hon säger att det var så hon blev instruerad att göra av tidigare personal, ”jag har aldrig ens tänkt tanken att det är fel”. Så en dag får hon höra att det inte alls går för sig och inte bara avskedas utan polisanmäls också av Stockholm stad.
Skolan har smygfilmat personalen med övervakningskameror i köket. Istället för att ta en rak diskussion med sina anställda om reglerna har ledningen smusslat bakom ryggen på dem. Tänk dig själv om du skulle bli smygfilmad på jobbet. De ser allt. När du petar dig i näsan, när du går på toa, när du slösurfar och läser den här krönikan.
Byråkratin är den styrform jämte demokrati som dominerar i väst. Alla våra institutioner sköts av namnlösa pappersskyfflare vars jobb det är att absolut inte bry sig om dig personligen. Hjulstaskolan är inget undantag. Byråkraterna följer reglerna, och säger reglerna att man inte får ta hem gammal mat spelar verklighetens omständigheter ingen roll.
Vår moderna förståelse av byråkratin togs fram av den tyske filosofen Max Weber under sekelskiftet 1800–1900. Enligt honom är byråkratin inte bara det mest effektiva utan också det mest demokratiska sättet att ordna samhällets instanser på. Opolitiska tjänstemän utgår ifrån ett regelverk som i sin tur förankrats i lagen.
Lite senare gick det sådär för den demokratiska byråkratin. Sociologen Zygmunt Bauman skriver i boken ”Auschwitz och det moderna samhället” att den väloljade byråkratin kännetecknar den rationalisering som till slut ledde till Förintelsen. När plikttrogna tjänstemän indoktrineras i att inte tänka själva utan blir en del av ett ansiktslöst statligt maskineri kan man driva dem till att verkställa i stort sett vilka order som helst.
Enligt Weber vilar legitimiteten inom byråkratiska strukturer delvis på teknisk kompetens. Det fungerar förutsatt att chefer faktiskt är mer kompetenta än sina underordnade. Alla som någonsin träffat en chef vet att det är en sanning med modifikation. Faktum är att den administrativa chef som satte upp spionkamerorna jobbat på skolan i bara sex månader. Dennes kompetens kring vad som gäller skulle alltså vara högre än den avskedade kvinnan med 16 år på skolan i bagaget.
Personalens historia bär många likheter med den arme Josef K:s öde. De är båda offer för den helautomatiserade millimeter-gestapo som är huvudlös byråkrati. Principer utan det minsta stretch.
Den uppmärksamme läsaren märker att både Kafka och Hitler nämns i den här texten. Jag unnar mig två övertydliga exempel för att belysa någonting riktigt skevt. Som idén att byråkrati skulle främja demokrati i stort när den inte ens klarar av att upprätthålla en basal arbetsplatsdemokrati.
För övrigt: Missa för allt i världen inte Uje Brandelius underbara film ”Spring Uje, spring” som börjar visas på SVT Play den 5/3.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
