Att behöva ha ett flertal olika chattappar är ett trivialt bekymmer. Men när vi är ett flertal människor som vill komma samman i en enda chatt? Gruppchatten är ett fantastiskt redskap för att styra upp saker tillsammans: resor, fester, politiska aktioner. Ett av de allra första besluten blir ofta att välja app för chattgruppen. Det är inte alltid lätt. Någon tvingas motvilligt ladda ner Telegram men faller snabbt ur rutinen att gå in där. Eller så väljer man Messenger och börjar spontaninbjuda vänner, men missar dem som har gjort det aktiva valet att hålla sig på avstånd från Mark Zuckerberg.

Nu vill EU lösa problemet inom ramen för det ännu oklubbade lagpaketet DMA (Digital Markets Act). Dess krav på ”interoperabilitet” innebär att man ska kunna skicka meddelanden även mellan olika plattformar, kanske bilda chattgrupper utan att ha samma app. Dock riktar sig DMA bara mot de allra största plattformsföretagen, de vars omsättning eller användarbas får dem att kvala in som ”gatekeepers”. Dit räknas inte Telegram eller Signal, den sistnämnda känd för sin säkra kryptering.

Men samma kryptering är även inbyggd i Whatsapp. Vad händer om lagen säger att användare av Whatsapp och Imessage ska kunna meddela sig med varandra? Kan krypteringen då förbli säker, eller öppnas det luckor för stat och företag att spionera?

En principiellt intressant fråga är också hur man kan säkerställa att användarnamnet på en plattform kopplas till rätt användarnamn på en annan plattform. Som säkerhetsexperter påpekat är detta problem inte tekniskt utan socialt. Frågan är hur man får människor att lita på en gemensam metod för att identifiera sig sinsemellan via unika användarnamn. Vi är inte där ännu och det är inte självklart att EU-lagstiftning kommer föra oss närmare en lösning.