Jag såg en tidningsrubrik om snabba leveranser av varor. Äntligen, tänkte jag, ett kraftfullt åtgärdsprogram för Postnord. Eller kanske ett upprop för bättre banunderhåll så att SJ kan konkurrera med snabbare, säkrare och miljösmarta godstransporter. Men artikeln handlade om supersnabba varuleveranser för nätkunder. Om färdigplockade matvarukassar och restaurangmat till dörren, där Uber Eats och Fodora redan är etablerade. Nu planeras för nästa steg, leveranser med drönare! Slutklämmen i artikeln var att snabba leveranser är förbehållet städerna. Utanför dessa händer ingenting.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Okej. Vi kan själva gå och handla mat. Vi kan leva gott utan att pizzan blir hemkörd. Men det förutsätter att det finns en affär att handla i och en pizzeria i närheten.
Att det inte händer någonting utanför städerna är fel. Det händer mycket. Affärer slår igen och gör varutransporter överflödiga. Skolor stänger, ambulanser dras in, sjukhus och BB-avdelningar läggs ner. Det sker avveckling. Det sker avfolkning. En del av landet tynar bort, flämtande efter de sista syremolekylerna. Andra delar blomstrar. Marknadens villkor råder. Ska vi förvånas över att drönartransporter av matvarukassar är intressantare än utveckling i norrländsk glesbygd? I bilden av norrländsk glesbygd blandar sig något lätt nedlåtande in. Skulle inte förvåna mig om TV4 storsatsade på en ny dokusåpa: Biggest kommunloser. Med marknadsögon sett har Norrland en loserstämpel fastdunkat i pannan.
Men det börjar hända saker. Norrlandsfrågan växer. Inte som vid förrförra sekelskiftet, då Norrland var ett ämne för många riksdagsdebatter. En Norrlandskommitté tillsattes och Norrländska förbudslagen antogs för att stoppa skogsplundringen. Norrlandsfrågan växer av att fler författare och debattörer tar sig an frågan. Det undersöks, grävs och debatteras. PO Tidholm, Arne Müller och nu även serietecknaren Mats Jonsson har gjort värdefulla bidrag för att öka kunskapen om hur det förhåller sig.
Men framför allt växer Norrlandsfrågan av att allt fler vänder gnället till kamp. Ockupationerna i Dorotea och Sollefteå är banbrytande händelser som väcker sympati och medkänsla långt utanför den egna glesbygden. Glesbygden dör om inte de som är närmast drabbade av att service, vård och omsorg rasar ihop reagerar och tar kampen mot nedläggningar.
Marknadsmekanismerna driver på urbaniseringen med ursinnig kraft. Alltså löser marknaden ingenting av Norrlands och glesbygdens problem. Marknaden är problemet. Det finns ingen annan lösning än politisk. Det krävs en samhällsplan, ett mångmiljardprogram för glesbygd. Den hopplösa försörjningskvoten i glesbygdskommunerna är en dödsdom. Den ojämna utvecklingen sliter isär landet. Där finns också en tydlig klassdimension. Rester av kolonialt tänkande likaså.
Bland de 75 förslag som den parlamentariska landsbygdkommitténs presenterade i januari i år finns givetvis många vettiga och viktiga åtgärder. Men utan många statliga budgetmiljarder händer ingenting. Inte heller om man fortsätter att tro att marknaden är lösningen.
Det behövs inget Norrlandsparti. Det krävs istället att fler människor själva tar kampen om de nödvändiga livsbetingelserna. Det behövs fler ockupationer!
