Ägaren Mark Zuckerberg dök nyligen upp i en av världens största podcasts (Joe Rogan) för att beklaga sig över bristen på “maskulin energi” i företagsvärlden. Det finns mycket jag skulle kunna säga om att han och Musk tycks se sig själva som den nya tidens machooligarker när deras gemensamma ocoolhet får till och med mig (som aldrig varit en mobbare) att börja överväga toalettdop och pennalism, men jag avstår från att utveckla.

Utöver upprop om att användare bör lämna Metas tjänster, har mycket av sociala medie-kaoset på senaste varit kopplat till USAs velande runt att förbjuda Tiktok. Samma vecka som förbudet skulle gå igenom flyttade hundratusentals användare över till den hårt censurerade kinesiska motsvarigheten Xiaohongshu, ”Rednote” – ironiskt nog, då ett av argumenten som angavs för att stoppa Tiktok var att minska den kinesiska statens inflytande.

Johan Pehrson, som ännu inte hittat en dålig tagning han inte kan fumla till ännu mera, hyllade USA för beslutet och kallade Tiktok en ”kinesisk spionapp” som ”förhäxat en generation”. Utbildningsministern gjorde uttalandet på X, och jag tror inte att jag behöver förklara varför det är ironiskt.  

Det återstår att se hur kappan kommer att vändas nu när Trump bestämt sig för att rädda Tiktok trots Zuckerbergs kampanj för att övertala republikanerna att göra sig av med konkurrenten. Vad jag tror att vi i alla fall bör ta med oss är att det är dags att se över vilka vi ger vår tid och information till. På riktigt, till skillnad från Johan Pehrson.