Det här är en sanslös historia. Visste jag inte att den är sann skulle jag ha svårt att tro på den. Inte kan väl socialtjänsten i Göteborg vara så fyrkantig? Jo det kan socialtjänsten vara, men låt mig berätta från början.
När Maria var 16 år flyttade hon hemifrån:
– På grund av min egen dumhet. Jag började krångla och fick fel pojkvän. När jag fyllde 18 var jag aktiv missbrukare, mest cannabis och amfetamin. Jag flyttade runt, säger hon.
I dag är Maria 29 år och ensamstående mamma till Lisa, en liten nyfiken och ivrig flicka på drygt ett år. Maria är hemlös, arbetslös och skuldsatt, men fri från narkotikan. Det har hon visserligen varit förr i korta perioder, men nu finns Lisa.
– Jag slutade tvärt när jag fick veta att jag var gravid. Det var min chans. Jag visste att jag måste välja. Antingen fortsätta som förut hela vägen. Du vet, för missbrukare finns inga lyckliga slut. Eller… Jag visste att jag hade något bättre i mig. Men det är svårt att lägga av utan mening. Lisa blev min motivering.
Lisa blev också socialtjänstens chans att äntligen slippa Maria som hopplöst fall. För säga vad man vill om soc, Maria har fått många chanser och återfallen har varit lika många. Listan på Marias sumpade chanser är lång:
– Först flyttade jag runt hos kompisar. Sen fick jag en lägenhet i Bergsjön av soc. Jag skulle vara drogfri och betala räkningarna själv. Det höll inte.
Maria blev vräkt och började en ny vända hos kompisar innan hon fick plats på ett ungdomsboende och en chans att börja plugga.
– Jag skulle vara drogfri och fick lämna urinprov. Jag pluggade i två månader, sen gick inte det.
I stället träffade Maria Lisas pappa. Han bodde svart hos Lisa och så gick det som det gick.
– Personalen hittade droger i lägenheten och jag fick tre veckor på mig att flytta.
Ett tag bodde Maria på ett jourboende för hemlösa kvinnor. Sedan flyttade hon runt bland kompisar. Under tiden satt hennes pojkvän i fängelse. När han kom ut flyttade båda till en stuga utanför stan.
– Sen blev vi av med den.
Maria flyttade och flyttade. Till ett jourboende, till kommunens övernattning för hemlösa missbrukare.
– Många nätter sov vi ute, i tunnlar och i nedfarter till garage. Fast där går det vakter med hundar. När de kommer är det bara att packa ihop och ge sig av.
Till sist landade Maria på ett lågtröskelboende för hemlösa män och kvinnor som inte vill sluta missbruka.
– Jag var den yngsta där någonsin.
I ett år bodde Maria bland äldre missbrukare. Under tiden tänkte hon på sin flyktplan till ett annat liv – att bli gravid.
– Jag vet, det var helt fel, men jag tänkte så i två år och så blev jag gravid. Samma dag jag fick veta det slutade jag tvärt med allt missbruk.
Maria ville bort. Det tog tid, men i maj 2018 fick hon flytta till en kommunal resurslägenhet, ett korttidsboende i väntan på en långsiktig lösning. En månad senare föddes Lisa.
– På midsommar.
Slutet gott allting gott kan man tänka, men icke. Maria och Lisa blev kvar i resurslägenheten, omgivna av missbrukare och kvarglömda kanyler.
– Hur bra är det för ett litet barn?
Men det skulle ju ordna sig. Fast det gjorde det inte. För några veckor sedan tvingades hon flytta, till ingenting.
– Jag hade gjort allt jag skulle, skött mig och inte haft ett enda återfall.
Maria och hennes ettåring blev vräkta av socialtjänsten därför att Maria slutat missbruka och därmed hamnat i fel målgrupp.
För att ha rätt till socialtjänstens hjälp med boende i Göteborg måste du vara missbrukare, funktionshindrad eller hemlös.
Maria är inte funktionshindrad och missbruket hade hon slutat med. Tekniskt sett var hon inte hemlös heller. Hon bodde ju i en jourlägenhet.
Men om hon tvingas flytta från den blir hon ju hemlös, kanske någon invänder. Det stämmer. Men sedan i våras gäller i Göteborg att den som bara är hemlös och pank endast kan få pengar till en plats på vandrarhem, en vecka i taget.
Maria är inte längre missbrukare. Därmed ska hon söka bostad själv, som alla andra.
Har du ett prickfritt förflutet kan du köa dig till en hyresrätt via Boplats. Men med Marias historia får du ingen bostad, garanterat!
Nu bor Maria på soffan hos sin pappa. Tillfälligt är det okej, men därmed anses hon ha ordnat sitt boende och har inte rätt till vandrarhem heller, om hon skulle vilja ta med sig Lisa på en sådan resa. Det vill hon inte.
Marias enda chans till ett ordnat liv skulle vara en kommunal referenslägenhet. I början hyr kommunen, sköter Maria sig får hon ta över kontraktet och livet som alla andra kan börja.
Givetvis ser socialsekreterarna Marias och Lisas chans, men de politiker som skriver socialsekreterarnas regler och bestämmer vilken målgrupp Maria tillhör gör det uppenbart inte. Man kan undra varför?
