BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är tyvärr inget ovanligt i dagens kulturvärld – och denna spalt är ju ingen plats för recensioner, och jag är ingen litteraturkritiker.
Men jag kan inte låta bli att slå ett slag för Malin Sundins roman Spilld mjölk. Den är skriven tillsammans med en ”anonym bonde” och utgiven på Whip Media.
Det är en roman, byggd på verkliga händelser. Den sätter strålkastaren på en verklighet många av oss inte har en aning om.
Medan vi är upptagna av vardagens jäkt och tidens innefrågor försvinner en mjölkbonde om dagen i Sverige. Varje dag. Året om.
Antalet mjölkbönder i Sverige har halverats vart tionde år och är i dag nere på drygt 4 000.
Spilld mjölk handlar om mjölkbonden Per, om det år i hans liv som blir en personlig och ekonomisk katastrof och varför han blir den siste som mjölkar kor på den anrika släktgården.
Alla som vill äta borde läsa denna bok.
Det har blivit fruktansvärt tufft att producera livsmedel i Sverige. Vi har bättre djurskydd och naturskydd än många andra länder – och det är vi många, många som är tacksamma för. Samtidigt tvingas våra bönder konkurrera med länder där djuren pumpas fulla med antibiotika och törstar ihjäl på väg till slakteriet, där konstgödsel och naturgödsel rinner rakt ut i havet, där folk är fattiga och avbytare och slåtterhjälp nästan inte kostar någonting.
Vi måste skydda våra livsmedelsproducenter från denna hopplösa konkurrens. Om vi vill överleva ifall gränserna stängs på grund av oroligheter i världen. Om vi vill stå för djurskydd och naturhänsyn. Om vi vill ha öppna landskap och en levande landsbygd.
Det är bråttom. Mjölkbönderna orkar inte länge till.
Allt är inte globaliseringens fel. Lantbruket i Sverige var redan sargat av den extrema strukturrationaliseringen som pågått i decennier.
Vi kan ana ett mönster här, som går igen i skolans och vårdens kris. Kombinationen av nyliberal, globaliserad konkurrens och decennier av utbyggd välfärd och regleringar blev en säregen brygd. 2006, när alliansen vann valet, stod multinationella företag på kö för att sätta tänderna i den svenska välfärden. Eftersom sociallagstiftningen ger oss vissa rättigheter visste multijättarna att detta var säkra pengar: skattefinansierad välfärd.
I ett helt igenom nyliberalt samhälle finns inga sådana säkra pengar.
Men det bjöd vi på i Sverige. Var det aningslöshet eller cynism?
Bönderna ska konkurrera på en global marknad.
Samtidigt har vi våra regleringar, nåde den bonde som har för små bås i ladugården eller har avverkat skog där det finns sällsynta insekter och svampar som ingen hört talas om.
Missförstå mig inte: jag är helt för ett starkt djurskydd.
Men det måste bli slut med att bönderna jagas av både banken, myndigheterna och marknaden – så att de, som i boken, känner lättnad när det bara är en öststatsregistrerad skåpbil som står på gårdstunet. ”Öststatsgrabbarna slutar att lasta när bilen är full och det finns försäkringar mot stölder.”
Det är mycket som står på spel om bönderna inte orkar mer; ett månghundraårigt kulturarv, vår möjlighet att överleva om världsläget kärvar, landsbygdens livsmiljö, den biologiska mångfalden och de öppna landskapen.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Då är det för sent. Sly och gran-åkrar återstår, förr eller senare svält.
