Familjen i fokus fryser i sin moderna lägenhet, en granne kommer in och gör åkarbrasor med barnen. I ett annat klipp visar armbrytaren Heidi Andersson hur man kokar vatten. I termer av kris är det rätt milt. Men vem kan å andra sidan förbereda sig på den totala katastrofen? På krig? På att tvingas fly? 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Överlevnad är i mångt och mycket en fråga om tur. Det hindrar inte de mest privilegierade från att göra det till en extremsport.

I amerikanska finanskretsar finns undergångsfantaster som bygger skyddsboenden på Nya Zeeland, går bågskyttekurser och håller sig med särskilda flykthelikoptrar. 15-miljonerslägenheterna i en självförsörjande underjordisk före detta vapenanläggning i Kansas, uppförd av en framsynt apokalypsentreprenör, sålde slut på ett kick. I en artikel i The New Yorker uppmärksammas fenomenet och hur det hänger ihop med de extrema klyftorna – 25 hedgefondmäklare sägs tjäna lika mycket som landets alla förskolelärare tillsammans – och de spänningar de skapar.

En snäppet mer rimlig lönefördelning skulle förmodligen mildra den rättmätiga rädslan för revolution.

Miljardärernas Hollywoodmässiga vision av undergången är långt ifrån MSB:s råd om att fylla frysen med pet-vattenflaskor. Det är belysande att MSB riktar sig till kvinnor, i synnerhet mellan 45 och 64. Det är den grupp som har visat sig vara mest beredda att ”agera för hemberedskap”. 

Män fantiserar om att vara hjältar. Kvinnor tar ansvar för vardagen.

Det ska sägas MSB lyckas framställa hemberedskap som nästan sinnesutvidgande långtråkigt. Det actionspråkbruk som svenska män på survivalistforum håller sig med är långt borta. Här finns inga ”bug-out-bags” för när ”the shit hits the fan”. Det finns en krislåda i papp. Packad med vatten, choklad, konserver, pasta, våtservetter och batterier. ”Öva då och då på att använda din krislåda”, uppmanar myndigheten. Hur då? Genom att tända ett stearinljus? 

Men de har rätt. Det är mer rationellt att tappa upp några liter rent vatten och ställa i skafferiet än att öva sig på att tälta i rovdjursrevir, för att ta ett aktuellt exempel från diskussionsforumet Swedish survivalist.

En förenande faktor för survivalisterna är att de är redo att ta risker i sin jakt på överlevnad. Allra längst har kända äventyrare tagit den tanken. Genom att välja livsfara skaffar de sig kapital att berätta hur man ska göra för att ... klara sig.

I fjol gav Ola Skinnarmo i samarbete med en amerikansk soldat ut ”Överlevnadsguiden: 300 sätt att klara allt från att göra upp eld till att överleva en krokodilattack”. Ola Skinnarmo anges vara expert eftersom han ”under sina polarexpeditioner överlevt många livshotande situationer som fall ner i glaciärsprickor, möten med utsvultna isbjörnar och seglatser genom stormiga vatten fyllda av isberg”. 

Jag har ett bättre förslag. Gör det inte. Stanna hemma. Man behöver aldrig ens stöta på skiten.