”Närmare två tredjedelar av eleverna i den sista årskullen på Tynneredsskolan gick ut med icke-fullständiga betyg. Skolan fick på senare år extra pengar för att lyfta resultaten. Men trots alla satsningar på ökad lärartäthet och mer läxhjälp så resulterade det knappt i något lyft för elevernas betyg. Med tanke på skolans track record med extremt stök och bus, hedersutsatta elever, rekrytering till kriminella gäng och till och med gamla elever som stridit för Islamiska staten i Syrien och Irak så var det rätt beslut att lägga ner skolan.”
Där Göteborgs stad gav upp förväntar en sig inte att en friskola skall etableras. Men precis det avser Räddningsmissionen att göra. Höstterminen 2021 tar en annorlunda grundskola emot sina första högstadieelever från kvarteren runt Opaltorget i Tynnered. Om inget oväntat hinder dyker upp vill säga.
När jag först hörde talas om planerna på en friskola i en av Göteborgs mest problemtyngda förorter blev jag förstås nyfiken. Jag skickade ett mess till Emil Mattsson. Han är Räddningsmissionens direktor och har tidigare varit rektor för en gymnasieskola. Jag frågade:
Tänker ni starta en kristen friskola?
Svaret kom snabbt med vändande post:
”Nej, det blir en icke-konfessionell skola. Precis som vi driver våra övriga barn- och ungdomsverksamheter. Det skall bli väldigt spännande”, skrev Emil och förklarade:
”I Sverige har vi en olycklig allians mellan staten och kapitalet på skolområdet som lett till ett system som möjliggör för koncerner att dränerar kommuners ekonomi och en genomreglerad skola som är statens sätt att försöka förhindra höga vinstuttag som i sin tur inte leder till den mångfald som lagstiftaren en gång tänkte att friskolereformen skulle leda till.”
Emils svar lät mycket annorlunda i en tid då skoldebatten mest handlar om val mellan ytterligheter. Så vi stämde träff och Emil upprepade:
”Det skall vara en skola för alla barn. Då kan vi inte ha konfessionella inslag.”
Inga frivilliga andakter?
”Nej!”
Räddningsmissionen har i stället för avsikt att starta en skola med ett bredare uppdrag. Den skall ge eleverna bästa tänkbara utbildning, men också vara centrum i stadsdelen. Alltid öppen, dag som kväll, full av aktivitet för alla som bor i området.
Alltså en community school, (samhällsskola) som förebilden kallas i Storbritannien och USA.
Skolan skall drivas som ett aktiebolag, men helägt av Räddningsmissionen, som inte delar ut några vinster. Eleverna kommer att rekryteras enligt närhetsprincipen.
”Vi vill i första hand ha ungarna från Opaltorget. Men får vi också plats för några från Näset blir vi naturligtvis glada. Jag tror det vore bra för alla.”
Ambitionsnivån är hur hög som helst. Emil vill skapa Göteborgs bästa skola med de bästa lärarna som kan förmedla kärlek till kunskap. Men också en skola med studiero som skapar ordning i kaos.
Omöjligt är det inte. Räddningsmissionen är bra på att rekrytera människor som vill göra en insats och den professionella skolpersonalen kan kompletteras med volontärer.
”Vi ska ha läxhjälp, vi ska samverka med föreningslivet, vi ska erbjuda kurser för föräldrarna, vi ska bli en levande mötesplats, en katalysator för stadsdelen.”
En elitskola?
Emil värjer sig för uttrycket men ambitionen är klar: ”Det skall bli en skola i världsklass för barnen i området.”
Emil siktar mot stjärnorna. Luttrade skolpolitiker blir nog förvånade om han når horisonten.
Som alltid är det lättast att vara skeptisk, men det går också att dela Emil Matssons entusiasm. Han tror på kraften i civilsamhället, att människor som får en möjlighet att göra något bra för varandra gärna gör det. Lite som i idrottsvärlden där vilja att göra något bra ger stora resultat för lite pengar.
Precis detta behöver Göteborg. Inte ett antingen eller, kommunala skolor som står stängda efter skoltid eller skolkoncerner som skummar elevgrädden.
Räddningsmissionens skola vid Opaltorget kan bli något mycket spännande, en ny chans för en stadsdel som göteborgs skolpolitiker gav upp om och övergav.
Är det möjligt?
Jag väljer att dela Emil Mattssons entusiasm och optimism.
Ja, det är möjligt.
