BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Många av oss tar det som ett skämt. En del kanske känner på sig att vi har att göra med en kuf. Det finns ju många människor med aparta intressen därute, folk som samlar på Ulla Billquist-singlar eller Iittala-ljusstakar och som gör det med en entusiasm som en utomstående kan ha lite svårt att förstå.

Jag skojar själv om det i min egenskap som morgonpratare i P4 Malmöhus. Jag drar paralleller till forna tiders filmisar eller min egen sons fotbollskort och gör någon spaning om att mäklare kommer att bli morgondagens stora celebriteter. Precis som Kocken har fått en accelererande kändisstatus under min livstid – när jag var liten fanns bara Tore Wretman och redan det var mer än de flesta frågade efter – så kommer Mäklaren att göras till en lika gåtfullt upphöjd varelse, av skäl som ingen kommer att ifrågasätta värda vårt intresse och vår beundran.

I någon mån är vi redan där. Fredrik Eklund, lillebror till Sigge, kränger lyxvåningar på Manhattan och får därför gästa både Malou von Sivers och Fredrik Skavlan. När han sitter hos Fredrik Skavlan får han frågan hur mycket han som mest sålt en lägenhet för. Han harklar sig vant innan han lagom nonchalant nämner en astronomisk summa, stor nog att mätta ett folk, stoppa ett krig, dämpa en epidemi.

Fredrik Skavlan ifrågasätter inte siffran. Fredrik Eklund anses vara den som vet bäst vad Fredrik Eklunds lägenheter betingar. Fredrik Skavlan ifrågasätter inte heller om det är rimligt att ett boende kostar så mycket. Han frågar inte om Fredrik Eklund någon gång skäms eller ens reflekterar över att han ägnar sitt liv åt att driva upp priserna på något som alla behöver.

Istället gör Fredrik Skavlan en konstpaus så att studiopubliken ska kunna applådera.

Fredrik Eklunds lägenhetsnasande har tagit honom till fler teveprogram. Den hugade har bland annat kunnat se honom i realityserien Toppmäklarna, som rentav kretsar kring Fredrik Eklunds egen mäklarfirma. Pressfotot bländar mig. Mäklarna bokstavligen glänser av perfektion. Leendena är så vita att jag får dämpa kontrasterna på laptopskärmen.

Min reflektion i det där radiokåseriet tar alltså avstamp i den där Blocket-annonsen från samlarkillen. Jag föreställer mig att han sett de där mäklarskyltarna stå och peka mot diverse trappuppgångar i närområdet och blivit besatt av att få en komplett samling. Lite sött. Närmast som ett barn som samlar glasspapper. Jag gör mig lustig på hans bekostnad utifrån mina gissningar.

Sen kommer en riktig journalist från Sydsvenskan och gör som en riktig journalist ska göra: han söker upp killen som satt in annonsen. Och naturligtvis har sanningen betydligt mer att säga om samtiden än mina putslustigheter. Killen ifråga bor i en hyreslägenhet sen sexton år tillbaka.

För några år sen omvandlades huset han bor i till bostadsrättsförening och han hyr sen dess sin lägenhet på sina grannars nåder. Dagligen täcker mäklarhusen hans hallmatta med broschyrer som berättar hur mycket de trissat upp priserna på boenden i området – information som mest skapar frustration hos den som ändå inte kan äga sitt boende och som inte går att mota bort med "ingen reklam"-skyltar.

Som en hämnd eller bara som en samtidskommentar spelar han "fattigmans-Pokémon" och går runt i hemkvarteren och samlar mäklarskyltar.

Själv bor jag i ett område som för några decennier sen var känt för sina porrbutiker och sitt nattliv och där mäklarna nu strösslar nollor över utropspriserna och lockar med "bohemisk atmosfär". Mina kvarter är nerlusade med de där skyltarna. Jag blir sugen på att hjälpa killen till en komplett samling.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.