Få ministrar har de senaste åren älskats så hårt som Margot Wallström efter att hon rakryggat stod upp mot näringslivstopparna, sa upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien och deklarerade att Sverige skulle bedriva en feministisk utrikespolitik. Stödet kom från alla oss vänsteranhängare som efter år av feg och ängslig utrikespolitik äntligen började ana ett Sverige som vågade lämna politiska avtryck i världen igen. Margot Wallström gjorde vid denna tid många stolta över att vara svenskar.

När Dagens ETC förra våren startade en kampanj för att visa att det fanns ett stöd för en feministisk och rättvis utrikespolitik rasade namnunderskrifterna in. Uppropet spreds även bland EU-parlamentariker och politiker från grekiska Syriza, spanska Podemos, och danska Enhedslisten skrev på. Viljan att stödja Margot Wallströms tuffare linje var så stark att uppropet flera månader efter att det avslutats fick nytt liv på nätet och tusentals nya namnunderskrifter kom till.

Men även trogna vänskapsrelationer måste vårdas.

Sedan Margot Wallström för första gången deklarerade sin feministiska utrikespolitiska linje har följande hänt:

• Sverige har fortsatt att exportera vapen. Förra året såldes vapen för 7,6 miljarder. Fortfarande säljs krigsutrustning för miljoner till diktaturer i Mellanöstern och stater som Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet.

• Bland Sveriges åtgärder mot ”flyktingkrisen” ingår strypt anhöriginvandring för en stor grupp av människor på flykt och tillfälliga uppehållstillstånd. Konsekvens: Familjer med barn tvingas ut på livsfarliga resor på havet och integrationen försvåras.

• Regeringen har fortsatt med ett utvidgat Natosamarbete inom ramen för ett värdlandsavtal.

• Stefan Löfven har hyllat EU:s överenskommelse med Turkiet som bland annat innebär att flyktingar som kommer sjövägen från Turkiet till Grekland skickas tillbaka och asylrätten kraftigt försvagas.

Det var inte den politiken de över 20 000 läsarna som skrev under uppropet ville stödja.

Om sådan politik passerar som feministisk bör nog den feministiska rörelsen börja se sig om efter ett mindre utvattnat begrepp som ledstjärna.

Sverige och Europa fortsätter att beväpna diktaturer och länder i krig. Fler initiativ tas till att stoppa folk som flyr från krig än till att stoppa krigen som tvingar människor överge sina hem. Tvärtom försvårar vi flykten och fortsätter att tjäna pengar på att människor dör.

Vapenhandeln har blivit elefanten i rummet på UD under Margot Wallström. Alla, inte minst väljarna, vet att den står där, men få med politisk maktposition vågar låtsas om att den finns.