Krönika: Lokalt engagemang lönar sig

Det hela började i april. Jag och Majdi gick under denna period på samma högstadieskola. Vi var inte bekanta med varandra över huvud taget. Jag visste vem han var, inte mer än så. Men sedan fick jag höra om deras utvisningsbeslut till Ukraina. Ett land som var på gränsen till ett brinnande och blodigt inbördeskrig just i samma stund. Det gick inte längre att blunda och rycka på axlarna åt Sveriges tafatta och kalla inställning gentemot utvisningar. Jag sköt startskottet för något som senare skulle visa sig vara det största jag upplevt här i min lilla hemstad. Vi kämpade tillsammans genom att sprida informationen om det sjuka beslutet till tidningar, tv, radio och därefter började namninsamlingarna och idén om en demonstration att gro. Olika sorters människor från mellanstadieålder till pensionärer hjälpte till att sprida namninsamlingen på både internet, bensinmackar och livsmedelsbutiker. Organisationen Ungdom Mot Rasism som jag är ordförande för här i Lindesberg anordnade till slut en demonstration med en väldig uppslutning. Till sist fick Migrationsverket ändra sig och sedan pröva om beslutet. Nu har de möjligheten att bygga upp bra liv hos trygga familjer. Den möjligheten var inte långt ifrån att ryckas ifrån dem. 

Summan av kardemumman för min del blev att jag fick upp ögonen för vad man själv som individ kan göra. Lokalt engagemang lönar sig nästintill alltid och samhället är arbetarklassen. Den genomsnittliga människan. Vi sätter gränsen för vad vi tolererar och inte. Det fick jag bevisat för mig i samband med det här asylfallet, som faktiskt var det första jag engagerat mig i. Inte hade jag på något sätt kunnat föreställa mig vilken hjälp jag skulle få av omgivningen när jag tog de första stegen i att hjälpa de här två killarna. 

Jag vill få upp modet och drivet i andra människor här i Lindesberg. Drivet till att förändra och stå upp för sådant man tror på! Det behöver inte handla om att hjälpa utvisningshotade eller ens om politik över huvud taget. Huvudsaken är att man försöker forma samhället efter det man står för. Om man ser till historien så är det just dessa människor som blir ihågkomna. Människorna som vågade ta steget. Därför säger jag; upp till kamp allihop!