Moderaternas Karin Enström har varit en av kritikerna. I början av månaden blockerade Saudiarabien utrikesminister Margot Wallström från att tala inför arabförbundet, på grund av hennes människorättskritik. Om Saudiarabien slutar att lyssna kan man inte påverka landet, menar Enström. 

Det kan vara en poäng. Men om vi inte får kritisera offentligt, vad har den tysta diplomatin gett än så länge? Det är klart att vi måste tänka på konsekvenserna av det vi gör, och kanske finns det ännu bättre sätt att hantera diplomatin på. Men den tysta diplomatin verkar inte vara det mest effektiva. Business as usual har hittills bara skapat business as usual, och inte en människa i Saudiarabien har tackat oss. Förrän nu.

Sverige har nu blivit en snackis ute i världen och hyllas av många, bland annat av Washington Post. Och det blir faktiskt ringar på vattnet. Tyskland fryser nu sin vapenexport till Saudi, och efter att Sverige som första EU-land erkände Palestina har flera länders parlament nu röstat igenom att de ska följa efter. 

Det kanske är dags för ett nytt grepp där vi kan ta beslut efter mänskliga rättigheter och vara öppna med det. Än så länge har reaktionerna i världen trots allt varit positiva, så den som oroar sig för vårt anseende oroar sig i onödan. Lilla Sverige spelar roll, och det här kanske kan vara ett första steg mot en vettigare och mänskligare ekonomi och politik.

För vi behöver verkligen få något som bryter stiltjen. En av de största humanitära frågorna som finns, klimathotet, blir allt större, och ofta hör vi att Sverige inte spelar någon roll eftersom vi är ett så litet land. Men Sverige spelar roll, och vi kan visa vägen. Om vi kan visa mod i utrikespolitiken kan vi också göra det i klimatpolitiken. 

Om Sverige står upp för de utsatta måste vi också klimatanpassa vår politik och vår handel. Det är den enskilt största saken vi kan förändra för att stå upp för mänskliga rättigheter. Och den satsningen behöver inte vara ekonomiskt negativ – där om någonstans finns jobb att hämta. Vi är ett tillräckligt rikt land för att ta ansvar, både när det gäller mänskliga rättigheter och miljö. Och vi har mycket att vinna på att satsa på gröna jobb, vilket vi gör extremt lite i dag.

Det är svårt att tillfredsställa de som kräver allt, utan att mänskliga rättigheter eller etik ska få kosta något. Ekonomin har byggts upp på att etik kommer i andra hand och bara spelar roll om det inte påverkar den ekonomiska vinningen, eller om bristen på etik uppmärksammas och därför påverkar den ekonomiska vinningen. 

Vissa saker ska vi inte ägna oss åt, oavsett hur lukrativt det är. Vi måste skaffa en lägsta etisk nivå, och våga satsa. Vi kan börja med att fråga oss varför det vi gör får kosta liv, men inte kapital.