Så fort vi kommer fram vill Loran kliva av vagnen och springa till barnen. Han vill leka med de stora barnen, som han själv säger. Jag känner hur jag själv får lust att leka och busa. Hela platsen andas livslust, upptäckarlust och glädje. I väntan på mötet hinner vi cykla med de stora pojkarna medan flickorna leker tjuv och polis och stoppar oss när vi kommer med våra cyklar. När jag går iväg med Loran för att titta på klätterställningen kommer de stora barnen och undrar om han vill åka cykel med dem. 

”Han får om han vill, de gör inget att han är liten, jag ska cykla försiktigt”, säger sjuåringen till oss. 

När mötet är avslutat och vi gör oss klara för hemfärd tackar jag personalen för att vi fått vara med barnen på skolgården. Jag känner mig varm i hjärtat, känner mig välkommen och inkluderad i en fantastisk gemenskap. Barnens öppenhet och vänliga bemötande har smittat av sig och både jag och min son är glada och stärkta av mötet. 

Självklart får ni vara här, säger personalen. Vi måste vara öppna och lyhörda mot människor runtomkring oss. Här bor många familjer som är nya i Sverige och ju mer vi öppnar upp för vuxna, välkomnar dem in, desto mer kan vi samarbeta och hitta förståelse. 

Det må vara sant att områden som Skönsberg har problem med skadegörelse. Att de har utmaningar i form av hög arbetslöshet, låga skolresultat och social utslagning. Men det finns många viktiga styrkor och positiva inslag det inte går att hitta i så kallade fina områden där medelinkomsten är hög och skolresultaten är höga. 

Jag själv bor på Skönsbergsvägen som vissa vill kalla för Nedre Haga och andra för Skönsberg. Ett område som är oerhört populärt. I alla fall på ytan glänser allt. Bilarna är nya, häckarna välklippta. I dessa områden sorterar folk sina sopor och de är väl medvetna om alla faror som finns i samhället. Barnen cyklar med hjälm på huvudet och de äter ekologisk mat. 

Men lekplatserna ekar ofta tomt och finns det några människor ute är de noga med att stå i ett eget hörn. Jag har själv blivit sådan. All min energi går åt till att inte störa andra, inte gå för nära. Hela tiden säger jag till min son, nej nej, den är inte vår, gå inte dit och stör, vi leker här i vår egen hörna. 

Usch, vad trist det är! Att isolera sig så där och bygga upp höga murar kring sig själv. 

Vad ska jag med höga inkomster och höga skolresultat till när jag inte kan hitta någon glädje i mötet med andra människor, när rädsla för allt som är annorlunda dominerar hela min värld? 

Självklart måste de utmaningar som finns i områden som Skönsberg tas på största allvar, men vi ska heller inte glömma att vi som anser oss etablerade i samhället har mycket att lära och ta till oss från områden som Skönsberg.