Se på de tillståndspliktiga HVB-hemmen. I SVT:s granskning från 2020 framkom att endast tre av de 200 HVB-hem som fick kritik det året stängdes. Det trots att många fått kritik för missförhållanden i åratal. Uppgifter om våld, otrygghet och övergrepp mot barn är vanliga och exemplen många.

Förra året avslöjade P4 Väst att minst tio flickor misshandlats på flickhemmet ”Stubben” och att Ivo-inspektörer under många år mörkat uppgifter om förhållandena på hemmet. Flickorna berättade om hur rädda de var för hemmets ägare som fysiskt gett sig på flera av dem. Personal vittnade om hur journaler skrevs om i efterhand och att de inte vågade anmäla. Både flickor och personal vittnade också om att de inte sett röken av utlovad behandling, men Ivo kontrollerar inte innehållet i verksamheterna.

Veckorevyns kartläggning av anmälningar från 2019 visade att 133 personer under 25 år ska ha blivit utsatta för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp på HVB-hem åren 2014–2018. Många övergrepp hade pågått över längre tid och i nästan häften av fallen var förövaren någon i personalen. I ynka tio fall hade Ivo krävt någon vidare utredning eller vidtagit andra åtgärder. Ivo utreder nämligen inte händelserna i sig, utan kontrollerar bara att verksamheten själv tagit hand om det hela, på pappret.

Vad som helst tycks kunna passera och det finns enorma pengar att tjäna. Institutionsvård för barn och unga är det mest privatiserade fältet av den svenska välfärdssektorn och tre fjärdedelar av marknaden drivs av privata aktörer. Totalt fick de 50 värsta hemmen med upprepade larm och dokumenterade missförhållanden i SVT:s granskning över 200 miljoner om året under åren 2018–2020. Nästan två tredjedelar av kommunerna hade anlitat något eller några av dem. Säg mig, är det detta som ska avskräcka de oseriösa aktörerna från att driva (tillståndspliktigt) skyddat boende?

Tyvärr är det inte bättre när staten är huvudman. Situationen på Statens institutionsstyrelse, Sis, där Ivo också är tillsynsmyndighet har varit ohållbar länge. I SVT:s granskning av flickinstitutionen Björkbacken 2021 vittnar flickorna om hot, våld och sexuella övergrepp. De berättar om personal som erbjöd droger mot sex och om ”förhållanden” mellan omhändertagna flickor och manlig personal. Precis som med HVB-hemmen hade samtliga 33 anmälningar från åren före granskningen skickats vidare till Sis för att de skulle utreda sig själva. Så säg, på vilket sätt är tillståndsplikten en garant för barns rättigheter?

Förslaget kunde inte kommit vid ett sämre tillfälle. Jourernas plats utanför systemet är viktigare än någonsin. I en tid då de feministiska förklaringsmodellerna är på väg att helt överges måste deras roll som opinionsbildare och kunskapsspridare värnas. När socialtjänsten ska ange papperslösa, asylsökandes rättigheter inskränks och kvinnor i prostitution ska utvisas måste jourerna arbeta utan myndighetsgranskning. Att just som villkoren för att få samhällets stöd blir än hårdare, strypa jourernas möjligheter att själva avgöra vem de ska ta emot kommer att få förödande konsekvenser.

Kvinnojourernas separatistiska organisering bygger på att kvinnor utsatta för mäns våld ges en fristad från män. De arbetar med stöd och trygghet för att kvinnan själv ska kunna återta sitt liv och skydda sina barn. En fri, oberoende kvinnojoursrörelse finansierad med generösa verksamhetsbidrag och som arbetar på uppdrag av kvinnor själva är den bästa garanten för kvinnors säkerhet och frigörelse från våld. Ytterligare marknadsanpassning och fler tandlösa regleringar är det sannerligen inte. Och den skurkmarknad som profiterar på kvinnors och barns lidande ska förstås inte legitimeras med papperstillstånd, utan avskaffas.