Ingen som vet nåt om prostitution tror att lagstiftning löser problemet. Dessutom hänger det på vad problemet egentligen är: räcker en reglerad sexindustri eller ska handeln med kvinnor upphöra och raderas ifrån samhällskroppen? Om man är en visionslös liberal som ser prostitutionsindustrin som en chans till arbete och tycker att staten borde skapa förutsättningar för den att växa så vill man förstås slopa lagen. Men för en feminist är frågan om prostitutionen inte om sexköpslagen är fullkomlig eller värdelös. Nej, frågan är: Ska vi tillåta att män utövar könsmakt genom att prostituera kvinnor?

På samma sätt som vi kan kritisera skönhetsideal och plastikkirurgi, högklackat och brasilianska vaxningar kan vi kritisera prostitutionen, utan att kritisera kvinnorna i den. Att en del älskar högklackat eller väljer att fettsuga sig innebär inte att den feministiska kritiken av praktiken är falsk eller felaktig. Inte heller betyder det att feminister hatar alla som fettsuger sig eller aldrig själva har högklackat.

Bara genom att förneka historien av könad exploatering kan man hävda samtycke och kvinnors rationella valfrihet. Att kritisera och motarbeta kvinnofientliga praktiker och säga att det fria valet är en glättig myt innebär knappast att kvinnor är efterblivna grönsaker som inte klarar av att ta egna beslut.

Det betyder ingenting annat än ett erkännande av att världen är orättvis och att våra val villkoras av den verkligt ruttna salladen: materiella villkor, rasism och sexism. Sexköpslagen berör överhuvudtaget inte frågan om kvinnors val, utan fokuserar helt på mannens, torskens, grisens val. Den stigmatiserar hans handlande och gör honom till en som exploaterar kvinnor sexuellt, och det till en brottslig handling.

Sexköpslagen bygger på att frågan om prostitutionen berör oss alla. Lagen erkänner dess skadlighet, för kvinnorna i den, och för hela samhället. Att genom legalisering försäkra prostitutionen en plats i samhället är att låta den expandera, och fler kvinnor prostitueras.

Det vore att motarbeta feminismens större mål: ett verkligt jämställt samhälle. Om vissa människor görs till varor påverkas alla, det fuckar upp och kommersialiserar mänskliga relationer och det förstärker maktrelationen mellan könen. För det, måste prostitutionen minskas och motarbetas.

Tanken bygger på välkända principer om tillgång och efterfrågan: om efterfrågan på prostitution och trafficking, via kriminalisering och torskstigmatisering sjunker minskar förekomsten av prostitution och trafficking. Det betyder att färre kvinnor prostitueras och färre män blir torskar och därmed skapas bättre förutsättningar för oss alla att leva tillsammans på ett lite mera jämlikt vis.

Men lagen är inte perfekt, det infekterade ställningskriget har gjort att vi ständigt försvarar den på bekostnad av att utveckla den, och erkänna dess brister. Frågor som; ”bör lagen göra skillnad beroende på vilken typ av övergrepp som efterfrågats eller hur många torskar de var på en gång?”  och ”kan vi förstärka brottsoffrens position utan att kräva mer av dem?” kommer vi aldrig fram till.

Vad hände med modellens sociala löften om resurser, stöd, exit-program och behandling? Vad innebar det när Mika-mottagningen i Stockholm tvingades till omorganisering och försämringar? Vad är nästa steg, är det att göra sexköp till ett så kallat art-brott som Roks har fört fram?

Vi som tror på ett samhälle utan prostitution måste höja blicken och ställa nya krav. Än så länge ligger lagen där den ligger, i all sin ofullkomlighet – hur högt torsklobbyn än skriker. Låt dom lipa, medan vi jobbar mot ett förnyat prostitutionsmotstånd där en skärpt och förbättrad ”Nordic model” endast är en del av allt vi har att vinna.