”Jag känner mig dränerad av min koriander”.
”Är det bara jag som aldrig upphör att förvånas över korianders oförmåga till konsekvenstänk?”
Tvärtemot vad man kan tro kommer citaten inte från något trädgårdsforum för indignerade kryddkritiker. Inte heller från Facebook-gruppen ”Alla vi som älskar Tacos! (OBS inga oseriösa får gå med!)”. Istället är vittnesskildringarna ett axplock hämtade från det stora instagramkontot Mansbebisar.
På kontot fylls flödet av historier om män som likt handfallna jättebebisar dumpar över allt ifrån hushållssysslor till emotionellt arbete på kvinnorna. Vardagsbetraktelser om snubbar som konsekvent duckar ansvar för hem, barn och sin partners behov - allt inskickat av de drygt 100 000 följarna.
”Koriander” används som ett kodord för ”män” - enligt kontot för att undvika att inlägg plockas bort av illvilliga algoritmer.
”Kvinnliga gäster erbjuder sig ALLTID att hjälpa till. En koriander erbjuder sig ALDRIG”, skriver en kvinna, som tröttnat på att tillhöra det kalasfixande könet. En annan följare berättar att hennes 30-åriga pojkvän flyttat hem till sin mamma som varje morgon går upp extra tidigt för att ge sonen välling...
Mängden vittnesmål fyller flera uppenbara funktioner. För många är det terapeutiskt att dela med sig av sina mansbebis-berättelser och skönt att se att man mycket sällan är ensam om sina erfarenheter av ojämställdhet. Att få medhåll. Uppbackning. Se mönster.
Det blir en gemenskap att sucka över eller skratta åt de usla snubbarna och såklart, att stötta den utsatta kvinnan.
Att denna sorts manssvin-konton blivit framgångsrika syns inte minst hos den svenska mästaren i genren, Linnéa Claeson, som med kontot Assholesonline fått 277 00 följare på att ge dräpande svar till nätpuckon och på att uppmärksamma sexuella trakasserier.
”Sjukt!. ”Mår illa!” skriver hundratals medsystrar i kommentarsfälten ”Vidrigt!!”. Nästa dag kommer en ny mansbebis/asshole-berättelse att bli frustrerad över. Och nästa, och nästa. För machosamhället och patriarkatet snoozar aldrig. Det blir massor av kommentarer, massor av följare, och många som börjar se unkna samhällsmönster.
En annan sak det blir är detta: Väldigt mycket fokus på att förfasas över värdelösa män.
Och just den delen är kanske inte alltid positiv.
I sin nyutgivna feministiska självhjälpsbok ”Släpp snubbar” skriver psykologen Tanja Suhinina att hon ofta träffar klienter som mår dåligt av mängden tid och energi de ägnar åt att tänka på och förhålla sig till män. Här guidar hon den som vill ”mansstäda” på olika fronter i sitt liv - bland annat just när det gäller sociala medier.
”Fundera på hur mycket av din feminism som handlar om att uppmärksamma män” skriver Tanja Suhinina och fortsätter: ”Visst kan det vara skönt att gemensamt förfasas över fäder som inte kan sina barns personnummer eller kassa snubbar på Tinder, men det innebär också att man lägger ned även sin feministiska tid på män”.
Hennes konkreta råd är att istället försöka ägna mer tid åt kultur skapad av icke-män. Att istället börja följa kvinnor och ickebinära som gör bra saker - och prata om dem.
Kanske skulle det kunna vara en riktning att testa för oss som känner att vi kört fast i frustration och förargelse i vårt feministiska onlineliv? Att ställa frågan: ”Vad vill jag ha mer av?” Inte bara: ”Vad är fel?”.
”Vill bara tacka dig och detta konto för att jag idag vågade beordra min koriander att flytta ut”. skriver en följare till Mansbebisar. En annan får råd, en tredje får tröst.
För att undvika missförstånd ska jag vara tydlig: Detta stöd är fantastiskt. Det visar att konton som Mansbebisar verkligen behövs och spelar roll. Tänk att ett nätforum kan ge styrkan av tiotusentals medsystrar i ryggen när det verkligen behövs. Vilken kraft!
Och självklart ska man få vara både arg, bitter, ledsen utan att känna sig fel. (Som roliga kontot Reductess sammanfattade det i en enda ironisk rubrik: ”I am sorry I was being so crazy while you were treating me like shit”.)
Men, likväl. För oss som känner att ilskan över manspuckon ibland blir slentrianmässig, mer underhållning än politik. För oss skulle det nog vara konstruktivt att testa något nytt, möjligen lite lite lite mindre snubbfokuserat. Kanske lyfta blicken bara pyttelite och se vad som händer.
Att fokusera samtalet lite mer på kvinnor – inte ständigt denna förgrymmade koriander.
