I fredags bestämde sig några vänner för att ses och umgås. Ni vet en sådan eftermiddag då man går ut och äter, tar det lugnt och pratar om allt möjligt. Allt från att en av vännerna tror sig ha funnit sin kärlek, till kompisen som planerar att flytta utomlands för att uppnå sina drömmar. Det var en sådan dag då vännen precis fått sitt drömjobb och såg fram emot att dela med sig av sin framgång till sina vänner. Det var en dag då mor- och farföräldrarna bestämde sig för att gå ut och ta en promenad i hopp om att få lite värme. Det var helt enkelt en sådan dag då allt kändes så bra och man bara ville njuta av dagen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men vad dessa personer inte visste var att dagen inte skulle bli så som de hade tänkt sig. Denna eftermiddag slutade i en tragedi då en lastbil körde in på Drottninggatan med hög fart, en gata där dessa personer befann sig på. Vissa utav personerna påverkades fysiskt och andra psykiskt.
Denna dag kom att bli en sorgens dag för den svenska befolkningen. För vissa blev det en dag då man spenderade sin tid med nära och kära. En dag då man glömde alla världsliga bekymmer och i stället var tacksam för att familj och vänner hade klarat sig. Men för andra blev det en dag då man förlorade sina barn, vänner, eller föräldrar. Denna dag kom att bli den jobbigaste dagen i deras liv.
Det är med stor sorg som jag får ta del av vad som sker i vårt Sverige. En dag då man känner sig hopplös och önskar att man kunde göra mer. En dag då man önskar att detta var en mardröm och att inget hade skett, men tyvärr så var fallet inte så.
Jag drömmer mig bort till en tid då vi bortom statistiken ser att offren var människor. En tid då de onda krafterna i samhället inte lyckas splittra folket. En tid då man inte skuldsätter attentaten för vissa grupper i samhället. Jag drömmer mig bort till ett land där alla människors liv värderas lika. En värld där normaliseringen av terrorattentatet upphör. Jag drömmer mig bort till en tid då ingen i Sverige ska behöva känna sig otrygg. En tid då förövarens bakgrund inte ska spela roll. En tid då den svenska befolkningen är enade och inte tror att detta är en enskild kamp.
Jag drömmer mig bort till en tid då misstänkliggörandet av minoriteterna upphör. En tid då vi bortom bakgrund ser det goda i människor. Jag drömmer mig bort till en tid då våra makthavare inte agerar i affekt och tror att hårdare lagstiftning, utvisning eller mer upprustning är lösningen.
Attentaten som sker är en global fråga och lösningen ligger i ett humant samarbete.
Trots denna dystra tid är det mycket gott som sker. Denna fredag kom att bli en dag då många öppnade sina dörrar till främlingar. En dag då folket organiserade sig och försökte bidra med så mycket som möjligt. Det var en dag då räddningspersonalen kämpade för att finna ett lugn. En dag då brandkåren, polisen och ambulanspersonalen riskerade sina liv i hopp om att rädda andra. En dag då många utav räddnings- och sjukvårdspersonalen anmälde sig frivilligt för att hjälpa andra.
Mina hjältar är alla dessa personer som dagligen kämpar för att göra en skillnad!
