Men vi behöver inte tillåta Coronaviruset att ställa sig i vägen för våra protester. Tvärtom måste vi envist stå i vägen för regeringens och samarbetspartiernas planer på marknadshyror och kommunens försök att göra sig av med hyresrätter.

Står inte vi i vägen kommer ingen annan att göra det. Ointresset för allas rätt att bo är tyvärr en spridd politisk farsot.

Så vi håller krutet torrt och inväntar tiden efter Corona. Under tiden slipar vi våra argument och lär känna motståndarens.

De som vill införa marknadshyror gör det nästan alltid för att de menar att marknadshyror avskaffar bostadskön. De jämför gärna med reglerade marknader i det forna kommunistblocket. När kommunistregimerna föll och pris- och produktionsregleringar togs bort försvann köerna. Det finns numera hur mycket bröd som helst i Moskva och alla som vill kan köpa en bra bil i östra Tyskland i stället för att behöva köa i uppemot 15 år för en dålig bil.

Förklaringen är att på en fri marknad produceras det som efterfrågas till ett pris som såväl producent som konsument accepterar.

Men bostäder är varken som bröd eller som bilar. Det går inte att täcka behovet genom att producera för mycket och riva de lägenheter som inte hyrs ut. Det går inte att låta fastighetsägare bestämma vilka hyresgäster som är tillräckligt lönsamma och vilka som inte är det och som får klara sig utan bostad.

Den som inte har råd med en bil kan välja att åka buss. Men det går inte att avstå från att bo. Marknadspriset på bostaden blir därför inte vad fastighetsägaren och den bostadssökande kommer överens om som rimligt utan vad fastighetsägaren kan pressa den bostadssökande att betala för att inte förbli bostadslös.

Bostaden är en laglig rättighet, garanterad i grundlagen och i kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Bakom lagskyddet ligger insikten att bostaden är en nödvändighet, jämförbar med sjukvård och utbildning. Mycket få kan tänka sig sjukvård och utbildning efter plånbokens tjocklek. Lika otänkbart borde det vara att överlämna bostadsförsörjningen till marknadens prissättning.

Enklast är att i stället behålla det system vi har.

Bruksvärdesprincipen kompletterat med presumtionshyror garanterar att fastighetsägaren får rimligt betalt och hyresgästen en rimlig hyra.

Hyresgästföreningens hyresförhandlingar motsvarar fackens kollektivavtal på arbetsmarknaden. I båda fallen skyddas den som har en svag förhandlingsposition men absolut behöver ett jobb respektive en bostad.

Därtill kommer att kollektiva hyresförhandlingar med ramar för vad en bostad rimligen får kosta motverkar segregering och i förlängningen gentrifiering. Att centrala Göteborg reserveras för göteborgare med stark betalningsförmåga medan göteborgare med svag betalningsförmåga tvingas allt längre ut från centrum.

Att omvandla hyresrätter i så kallat utsatta områden till bostadsrätter för att blanda upplåtelseformerna kan låta som en bra idé. Hyresgäster som vill äga sitt boende behöver inte flytta från området.

Men bristen på bostadsrätter i utanförskapsområden är inte en fråga kommunen bör prioritera när kön på Boplats Göteborg till en hyresrätt i Angered är drygt fem år.

Det är också viktigt att komma ihåg att hyresrätter som omvandlas inte kan ersättas – annat än med betydligt dyrare nyproduktion.

Införs marknadshyror och genomförs planerade omvandlingar måste de som inte kan betala skyddas på något annat sätt.

Två möjligheter finns, bostadsbidrag och subventionerade bostäder för låginkomst­tagare, så kallat socialt boende.

I båda fallen innebär det att skattebetalarna får subventionera högre vinster åt fastighetsägarna. Dels direkt genom bostadsbidrag och/eller socialt boende. Dels indirekt genom att tillgång till bidrag möjliggör ännu högre hyror.

Det är ett centralt samhällsintresse att stoppar försöken att införa marknadshyror och att förhindra omvandling av Allmännyttans hyresrätter till privatägda bostadsrätter.

Det kan vi bara göra om vi håller ihop och ställer oss i vägen, hyresgäster och alla andra som inser att bostaden är en social rättighet inte en vara på en kommersiell marknad.

Hindrar Corona oss från att demonstrera den 18 april kan vi alltid argumentera.

När du möter någon som tycker att marknadshyror är en bra idé  tycker jag du skall fråga hur de som inte kan betala marknadshyror skall få råd att bo. Ge dig inte förrän du får en svar.

Sannolikt blir svaret att det kan lösas genom bostadsbidrag eller socialt boende.  Då tycker jag du skall fråga vem som skall betala detta?

Nu kan det krävas lite tjat. Alla förstår inte att bostadsbidrag och subventionerat boende måste betalas med skattemedel. Men efter ett tag bör det gå upp ett ljus även för den mest trögtänkte.

Då tycker jag du skall fråga varför högre vinster till fastighetsägare skall finansieras med skattemedel när pengarna behövs för skola, vård och omsorg.