Jag muttrar ofta över Joel Halldorf. Senast häromveckan, när han i Expressen föreslog att Liv Strömquist borde bli katolik eftersom hon visar ”kryptokatolska tendenser”. För så jobbar Halldorf. Han ser religion i allt och alla. Vilket i sin tur stärker hans tes om att vi alla, innerst inne, egentligen, är religiösa. Vi har bara hamnat på irrvägar. Det är därför vi mår skit. ”Banden till kristendomen har kapats, och nu saknar skutan köl”, för att citera honom själv. Det gör mig vansinnig.
Att sekulariseringen har gått för långt är i sig inga radikala tankar. Speciellt inte när de kommer från en teolog med rötterna i frikyrkan. I de kretsarna har namnet Halldorf tyngd. Joel Halldorfs far är pingstpastor. Det var även hans farfar och hans farfars far. Släkten tillhör den svenska pingströrelsens pionjärer och för de andedöpta och tungomålstalande har mannens texter varit i ropet länge. Men nu predikar han inte längre bara för de redan frälsta utan också på de stora tidningarnas kultursidor. Och han sticker inte under stol med att hans roll som den kristna rösten i samhällsdebatten är en form av kallelse. Jag tycker det är obehagligt.
Ingen annan i min umgängeskrets verkar förstå vad jag menar. Mina kamrater, som normalt sett är skjutglada tangentbordskrigare i radikalvänsterns tjänst, ignorerar honom helt och hållet. Märkligt. De lynchar ju fortfarande Siewert Öholm, trots att han varit död i flera år. Men Halldorf verkar vara skottsäker. Kanske beror det på att den här typen av kyrkkaffe-konservatism känns oförarglig. Nästan lite rar. Och Halldorf själv ser ju trevlig ut. Sympatisk. Han gillar säkert Deportees. Men jag låter mig inte luras!
När jag i ett infall av frustration kallade Halldorf för ”en femtekolonnare, utsänd för att förbereda Gilead” blev jag lugnad av en bekant med en fot i pingströrelsen som menade att jag överdrev. ”Han är progressiv och en viktig röst i kyrkan.” Gott så. Men nu är vi inte i kyrkan. Och hur svårt är det att vara progressiv i en rörelse som fortfarande bråkar om huruvida homosexualitet är okej?
Joel Halldorf vill att vi ska börja lyssna mer på de religiösa. Släppa in dem i debatten. Kanske till och med i politiken? Jag håller inte med. Ty i herrens år 2020 är det knappast de religiösa som ser sina rättigheter inskränkas. Tvärtom. I land efter land gör kyrkan en storartad återkomst, med stöd av den konservativa högern och löften en återgång till den gamla goda tiden. Till kärnfamiljen. Till ordning och reda. Till traditionella värderingar. Kvinnor och hbtq-personer får betala priset.
Därför ryser jag av obehag när Halldorf, i Expressen kultur, deklarerar att den bästa gemenskapen att bygga ett gott samhälle på är ”familj, förening, församling”. Sedan fortsätter jag läsa om Polens nya abortförbud. På en pressbild slår en snut en batong i huvudet på en gråtande ung kvinna. Så går det, när religionen får ökat inflytande.
---
För övrigt så anser jag att Sälens nya flygplats Scandinavian Mountains Airport är 100% idiotisk och bör jämnas med marken. Vintrarna blir bara varmare och varmare. Ska sörlänningarna börja flyga den korta sträckan upp till Dalarna för att se snö kommer vi som faktiskt bor i norr snart inte att ha någon snö kvar heller. Dessutom är namnet skitfult.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasinet
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
