”Idétävlingen Hemlös”. Initiativet kom från Arkitekter utan gränser i samarbete med Stockholms stadsmission, Stockholms stad och Sveriges Arkitekter. Jag har suttit med i juryn som expert. En spridd men generös blandning av inskickade förslag gick vi i juryn igenom. Många goda chanser till ett mer humant samhälle syntes. Det finns hopp om mänsk­ligheten!

Vi blir fler och fler som ser att det krävs en förändring. Mer jämn fördelning av bostäder mellan samhällsskikten behövs. Insikten om att vi nu måste tänka mer gemensamt har legat som en underton i atmosfären genom hela projektet. Fan om vi inte nu kan få lite glöd i de bestämmande också! Jag ser mina vänner på gatan dö av utmattning en efter en. ­Särskilt de som närmar sig 50 bast. Låt de utsatta få sina egna krypin. Det tär på mitt mående att se sjuka och gamla människor behöva hänga på en skräcklina och bli knuffad hit och dit, där individen för länge sedan tappat allt. Var är samhällets förståelse för individer?

Så var det alltså prisutdelning, utställning, seminarium och debatt i ämnet bostäder till hemlösa. Första pris gick till förslaget KIL 001, undertecknat Malin Persson. Kil, fundera på det! Detta förslag sticker ut kraftigt och skulle kunna fungera i många områden. Hon använder ett utrymme som inte finns. Ja, vad är nu detta gott folk? Jo, ett sätt att förtäta utan att det tär på ytorna. Denna ”enkelhet” är genialisk: bygg mindre lägenheter på brandgavlar till redan befintliga fastigheter. Genom en trekantig tillbyggnad, vilket inte skymmer ljus eller insyn för närliggande grannar. Nu gäller det att med kraft locka de privata fastighets­ägarna att vara med. Ge dem en stjärna i protokollet om de beter sig som folk. Eller en skattelättnad! Systemet vi lever i handlar ju ändå mer om pengar än människor. Är du snäll får du en peng.

I slutseminariets debatt låg tonen hög att det handlar mycket om politiska beslut om vi vill att utsatta hemlösa kommer in i olika slags egna boenden. Samhället vinner på att fördela och blanda olika grupper mer än det görs i dag genom att sprida ut boenden för utsatta, alltså behövs det ett bestämt medhåll från politikerna i dag. Men innan vi kommer dit möts vi ofta av detta: ”Javisst, helt klart att vi ska bygga flera bostäder! Men inte i mitt kvarter!” Så länge den stora massan säger en sak men tänker en annan kommer vår välfärd och samhällsharmoni urvattnas.

Men sedan något år tillbaka tycker jag mig kunna skönja vissa positiva förändringar för hemlösa. Exkluderande design har äntligen blivit så uppmärksammat att det är en förändring på gång. Ni vet, att göra det svårt för gatufolket att sitta och ligga i det offentliga rummet. Bänkar där hemlösa satt verkar det som parkförvaltningen nu slutat att skruva bort. En bra sak till är att härbärgen nu börjat med mer och mer dygnet runt-vistelse.

Tack gode Gud att vi fick ett politiskt byte i staden.