Jag har lärt mig att en arbetsplats är det bästa stället att lära och träna språket. Jag fick vara med andra kollegor på arbetsfester och arbetsplatsträffar, APT. Där hörde jag den speciella vokabulär som man sällan hör i vardagslag. Att förklara de orden på lätt svenska tog en massa tid för mina kamrater, men de förklarade det med tålamod ändå.

Efter två månader utmanade min chef mig, att jag själv skulle ha en kurs i svenska, för vuxna nyanlända/asylsökande, som inte får gå på SFI eller i vanlig skola. Detta var en stor utmaning för mig. Då fick jag hjälp av en pensionerad lärarinna, som chefen ordnade första träffen med. Hon har lärt mig hur man kan hantera ett klassrum med deltagare i.

Jag började kursen med hjälp av två kompisar som tolkade. Den ene tolkade pashto och den andre engelska. Så gick det till när jag började undervisa i svenska efter åtta månader i Sverige. Kursen har haft mellan 20 och 30 deltagare. Det var en stor utmaning för mig att lära mer, för att kunna lära ut till andra. På den här tiden lärde jag mig tillämpa ”pyramidprincipen” som visar hur man lär sig på bästa sätt. När man undervisar, lär man sig själv tio gånger mer än när man studerar något för sig själv. Jobbar man i grupp så femdubblar man inlärningen. Jag hade båda möjligheterna. Jag hade möjligheten att träna och diskutera med arbetskamrater och också lära ut till andra.

Jag har försökt använda ”pyramidprincipen” vid andra tillfällen också, som till exempel när jag undervisar i svenska eller som volontär i integrationsaktiviteter. Om man vill lära sig språket, är det effektivaste sättet att hitta en plats där man träffar andra och tränar svenska i grupp. På en arbetsplats eller praktikplats kan man lära sig mycket om yrket och samtidigt utveckla språket, och försöka lära ut det till andra som behöver lära sig.