Vi vet bättre numera! På många områden är det alldeles sant. Men det är också sant att gamla kunskaper och erfarenheter kan glömmas bort, även om de sakligt sett står sig alldeles utmärkt.
Ta den matematiska sanningen att ett jämnt heltal delat med 2 också blir ett jämnt heltal (med undantaget för själva talet 2, för där blir resultatet 1 som är ett udda tal). Denna matematikregel glömdes när Sveriges riksdag år 1971 beslutade om enkammarriksdag, och satte antalet ledamöter till 350 stycken. I den gamla tvåkammarriksdagen hade bägge kamrarna ett udda antal ledamöter. I valet 1973, det första till den nya enda kammaren, fick de två blocken 175 mandat vardera. Om ledamöterna alltså inte kom överens över blockgränsen så blev resultatet oavgjort, och lotten fick avgöra vilket beslut som skulle fattas. Pinsamt, kan det tyckas, och riksdagspartierna försökte också göra upp så att lottning kunde undvikas. Över hundra lottningar blev det ändå. Snabbt fattades beslut om att ta bort en riksdagsplats till valet 1976. Men hur kom det sig att elementär matematik hade fallit i glömska?
Nu var det ju i verkligheten inte alls så att matematiken hade glömts. I stället hade tidigare valresultat tagits som prognoser för framtiden, och en jämviktsriksdag fanns inte ens i fantasin. Och ändå blev den verklighet redan i det första valet.
Den svenska grundlag, som trädde i kraft 1973, började diskuteras nästan 20 år innan den infördes. Ändå fanns invändningar om att det gått alltför fort på slutet, eftersom förändringarna var stora. Dess viktigaste delar är desamma idag. Inför första maj 2018 funderar jag på om det kraftfulla demokratiarbete som föreskrivs i grundlagen, kommer att nämnas i majtalen. Eller i valdebatterna, eller i Almedalen, eller under Järvaveckan.
Så här står det i vår välutredda och genomdiskuterade grundlag, i Regeringsformens första kapitel, andra paragrafen:
”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.”
Hur blir demokratins idéer vägledande i dagens ekonomiska liv? Eller i arbetslivet? Och hur verkar ”det allmänna”, det vill säga staten, landstingskommuner och kommuner, tillsammans med alla myndigheter för att dessa idéer ska bli vägledande? Hur ser demokratins idéer ut idag? Likadana som för 45 år sedan, eller helt annorlunda?
Att demokratins idéer ska vara vägledande inom utbildningens alla delar, inom vården, rättsväsendet, försvaret och kulturen betyder förstås helt olika saker. Det diskuteras och problem lyfts fram nära nog dagligen.
I samma mening i grundlagtexten värnas den enskildes privatliv och familjeliv. Det är viktigt. För här finns en känslig avvägning. Har barn demokratiska rättigheter gentemot sina föräldrar, eller är det föräldrarnas rättighet inom familjelivet att bestämma över barnen? Vad gäller mellan vuxna familjemedlemmar? Sedan grundlagen skrevs har föräldrar i lag förbjudits att utöva våld mot sina barn. Våldtäkt inom äktenskapet har blivit ett brott under allmänt åtal, snarare än en privatsak för de inblandade. Det kan ses som en utökning av demokratiska rättigheter, på ett område som tidigare setts just som privatliv.
Men hur ser dagens demokratidiskussion ut när det gäller arbetslivet, som omfattar en så stor del av människors tid, och bestämmer så stor del av människors levnadsvillkor?
Än mer väsentlig blir demokratin i arbetslivet när jag tänker på hur viktigt det betalda arbetet är i den politiska diskussionen om så kallat utanförskap, och om drivkrafter för att människor ska ha betalda arbeten under längre tid i livet och längre tid av dygnet.
Är grundlagens krav på att det allmänna ska verka för att demokratins idéer ska bli vägledande med avseende på arbetslivet tillgodosett i och med att någon har ett betalt arbete? Räcker det? Det kan inte ha varit grundlagsföräldrarnas mening. De verkar ha haft betydligt högre ambitioner för den svenska demokratin.
Hur kom det sig att de demokratiska visionerna i vår grundlag, stötta och blötta i parlamentariska möten, remisser, diskussioner, studiecirklar och artiklar, nu verkar blekna bort och ersättas av värdegrundsbegrepp slaskiga som smältande aprilsnö?
Kanske måste demokrativisionerna förnyas. Men då ska grunden inte vara veckans opinionsmätning. Vi har en krävande grundlag att vara stolta över. Låt oss verka för att tillämpa den också år 2018.
