I helgen som gick befann jag mig under fyra dagar på ett träningsläger för tjejer i Wasahallen i Filipstad. Girlpower Camp 2017 är alltså ett träningsläger för endast tjejer och som arrangeras av Färjestadsalliansen och Filipstads IF Hockey. Min dotter deltog och jag var med ute på isen som hjälpledare, det var fantastiskt roligt och givande.

Tjejerna var i åldrarna 9 till 13 år och det var härligt att följa dem under denna intensiva träningshelg. Det är ingen tillfällighet att en sådan här helg genomförs i Värmland då de i flera år satsat hårt på att flickor ska börja spela hockey.

De har sedan några säsonger tillbaka seriespel för tjejer och antalet utövare på flicksidan har ökat lavinartat. De har med andra ord gjort ett storartat arbete med tjejhockeyn där borta på den värmländska sidan av länsgränsen.

På den här sidan länsgränsen som vi bor på har det inte riktigt varit lika framåt på tjejsidan som där. Visst har vi i Hällefors IK haft en bra verksamhet på flicksidan och fostrat många spelare till dameliten, men det är ju endast ledaren Olan Karlssons förtjänst och ingen annans. Örebro läns ishockeyförbund avsatte ­visserligen 300 000 kronor öronmärkta för tjejer vid det senaste årsmötet, vilket ju är bra så klart, men det finns ingen plan känns det som, utan mer ”Här har ni 300 000 kronor att äska ifrån, fixa till lite gulliga tjejprojekt ute i klubbarna”.

Pliktskyldigt om ni frågar mig! Det måste ju finnas en plan från förbundshåll, vad vill vi med tjejhockeyn i Örebro län? Och vad vill förbundet med hockeyn i Örebro län över huvud taget?

Om inte jag vore involverad inom ishockeyn så skulle inte jag veta att det finns ett hockeyförbund i länet över huvud taget. Man hör ifrån dem två gånger om året och det är när det är tävlingskonferens eller årsmöte, annars är det knäpptyst. De finns inte på sociala medier, de har en hemsida som uppdateras ­ungefär lika ofta som man kan se Halleys komet ­passera jordens omloppsbana.

I Värmland är det som sagt deras förbund som ­ligger bakom satsningen på tjejhockey och de har verkligen lyckats så Örebro läns ishockeyförbund borde nog göra ett studiebesök i de värmländska skogarna.

I Wasahallen i Filipstad var det alltså fullt ös under helgen som gick. Tjejerna genomförde sju is­träningar plus den internmatch som avslutade lägret. De hade teambuilding och fick prova på cross fit-träning. Det var tjejer som i vanliga fall representerar allt från Huddinge till norska Kongsvinger.

Det var ett glatt humör mest hela tiden även om en del ögon mörknade i slutet av en intensiv träningsdag. Det är som är det mest positiva med att vara involverad i tjej­verksamhet är att det nästan aldrig är något gnäll.

De kör bara på trots att tröttheten hänger som ett ok över dem framåt kvällarna, de ställer frågor och är vetgiriga. Och, de är väldigt duktiga och man ser i deras ögon hur roligt de tycker att det är. Jag tror att tjejhockeyn snart kommer att vara lika stor som killhockeyn här ute på landsbygden. Det känns som att tjejer, oavsett vilken sport det handlar om är mer intresserade än killar numera.